Jag började dagen med att rengöra ugnen. Såpa lär fungera bra om man låter den verka ett tag på svag ugnsvärme. Och ja, inte för att ugnen är i nyskick nu heller, men det blev i alla fall bättre.
När dagen övergick i kväll satte jag igång med att frosta av frysen. Bra att passa på när det är kallt och man kan ställa ut allt på balkongen.
Däremellan har jag bland annat varit ut två vändor, varav den andra inte var helt frivillig. Eftersom jag är stark motståndare till vintern kan man ju tro att det skulle vara usch och hemskt och jobbigt, men faktum är att det var ganska skönt ute! Det har aldrig tidigare hänt att jag tyckt det varit skönt att gå ut i femton minusgrader! Lite bökigt var det förstås att få på alla kläder, det tog minst fem minuter att få utrustningen på plats, och jag kände mig som en dykare/slalomåkare/astronaut med alla olika lager och huvudbonader.
Andra gången tog jag dessutom broddar, vilket kändes ännu mer specialutrustningsaktigt men gjorde promenaden behagligare.
Igår kväll eller snarare i natt såg jag en intressant dokumentär: Den stora tystnaden. Går i tre delar i TV2, och eftersom det är så konstig tid (01.00) är det förmodligen en repris. I alla fall handlade det om fem personer som söker tystnad, alltså åker på retreat. Först testar de ett dygn och sedan blir det åtta dagar i ett jesuitkloster. Det man fick se i del 1 var första dygnet, och jag vill absolut se fortsättningen.
Hur påverkas en uppkopplad människa med barn, stressigt jobb, ansvar, plikter och tempo av att gå in i en tystnad utan vare sig dator, telefon eller vanliga samtal? Hur påverkas man av en inrutad religiös miljö?
Mycket intressant. Jag har aldrig känt mig så lockad av retreater, men det blev jag nu. Visst, jag har varit på långa meditationskurser och rent allmänt levt ett liv som nog är tystare än genomsnittet. Men meditationskurserna var länge sen, innan det fanns mobiler eller internet, så kontrasten till det vanliga livet var inte lika stark som den skulle vara nu.
Åh, att få ha det tyst i åtta dagar, eller åtminstone fem! Kanske ska jag undersöka vad det finns för alternativ här i Sverige. Frågan är hur mycket jag vill. Vill jag det nog mycket för att ta mig över besvärlighetströskeln? Kanske.
4 kommentarer:
Jag har varit på retreat i Vadstena kloster hos Birgittasystrarna. Det var visserligen bara en helg, men jag hade väldigt gärna stannat en vecka!
Upplevde en skön, avspänd och naturlig stämning i tystnad. Jag hade glömt bort det och nu påminde du mig! Tack!
Jag har kollat lite på nätet och fastnat för just Birgittasystrarna. Dom finns i Djursholm också, det verkar enklare att ta sig dit än att åka till Vadstena.
Å Birgittasystrarna i Vadstena är ju i mina hemtrakter, men som du säger, lite krångligt att ta sig dit. Där är i alla fall jättefint och får du möjlighet ska du åka dit nån sommar eller höst och titta på Stöllestan, som den kallas i folkmun, dess kloster, Mårten Skinnares hus (det första huset med inomhustoalett), psyk-museet och OJ vad jag babblar...
Finns mycket att uppleva där, som det verkar. :-)
Skicka en kommentar