Nya funderingar om yttrandefrihet

I vecans nummer av Uppsalatidningen läser jag på första sidan att en hockeyspelare i Almtuna riskerar att bli avstängd för att han, när han blev intervjuad i en kompis blogg, uttryckt att han skulle bli äcklad av att ha en homosexuell tränare, exempelvis Rikard Wolff eller Jonas Gardell. (Om jag spelade hockey skulle jag inte heller vilja ha Wolff eller Gardell som tränare, men det beror på andra, mer idrottsbetonade saker...)

Nu säger spelaren att det hela var oseriöst snack och inget han står för. Och blogginlägget är borttaget.
Jag reagerar nog inte som jag förväntas göra, men jag tycker hotet om disciplinära åtgärder och avstängning liknar åsiktsförtryck. Visst, det är erbarmligt patetiskt att det fortfarande finns människor som inte fullt ut accepterar homosexuella. Men ska man bli avstängd från jobbet för det?
Och hur djupt var detta "äckel"? Det kanske inte var mer än just löst snack två polare emellan, en jargong. Trist visserligen, inget man blir glad av att läsa i en blogg, men, som sagt: Det är något med det här (och liknande fall, ibland i andra ämnen) som gör att jag reagerar. Liksom: men vänta nu, det är något som skaver lite grann, som en irriterande sten i skon. Och vad är det som skaver, även i en fråga som jag är väldigt personligt berörd av och inolverad i, där det negativa uttalandet i förlängningen även kan handla om mig? Det är möjligt att det handlar om yttrandefrihet. Och förbjudna åsikter. Att utrymmet är så otroligt litet. Jag vet inte, det var i alla fall min första reaktion.

Och det finns massor av åsikter och kommentarer som är hundra gånger värre. Många, många som skulle bli avstängda från sina arbeten, om nu alla skulle behandlas lika.

Nu ska fundera några varv till på det här och se om jag ändrar mig.