Snöstrapatser

Ja herregud. Vilket oväder! Snö i kopiösa mängder, och isig, virvlande blåst. Detta hade varit en bra dag att vara inne och jobba och pyssla och titta ut genom fönstret och tänka "Oj!" Men jag hade en tid hos tandläkaren, så det vara bara att pulsa iväg till Luthagen med broddar och rubbet. Pust, man såg inte många meter framför sig. Jag mötte en ung tjej som skrek rakt ut i en sån där korsning där alla vindar möts och man tappar andan, blir helt förblindad och huvan dessutom blåser av. "Iiiih, ohhh!" skrek hon. Högt. Flera gånger. Jag var något mer sammanbiten.

Besöket hos tandtrollare Christer gick bra. Jag fick min nya krona och den passade perfekt. Tusenlappar fladdrar iväg, men då tänker jag på förr, när det knappt fanns några tandläkare och de som fanns drog ut tänder med stora primitiva tänger utan bedövning eller borrade med fotdrivna vevborrar (ahh, aj, aj!) också utan bedövning. Och då betalar jag så gärna, eftersom det i jämförelse med "förr" är så lindrigt och trevligt att gå till tandläkaren numera.
Visst är det dyrt, och för mig är det ofta så att när jag får in extra pengar (som nu när jag får tillbaka på skatten) händer det något med tänderna. Och det är ju trist, för det finns roligare saker att lägga de pengarna på.
Men man kan också tänka tvärtom: När jag får problem med tänderna och måste gå till tandläkaren för dyra pengar sammanfaller det alltid med att jag faktiskt har råd, eftersom extra tillskott kommer in precis just då.
Det är äkta positivt tänkande.

När jag kom ut från mottagningen med mina nya fina porslinstand snöade det minst lika mycket som tidigare. Men jag bestämde mig ändå för att ta omvägen runt stan och uträtta några ärenden. Bara det att blåsten och snöyran och pulsandet i drivor gjorde mig helt slut. Vinterkängorna ger mig blåsor på ena foten dessutom. Så jag köpte en mössa och lite mat, och sen gick jag hem med i övrigt oförrättade ärenden, matt och trött efter vad som kändes som rena träningspasset.

Men det är bra att ha gångavstånd. Nu läser jag att all busstrafik är inställd, både stads- och regionbussar. Hur ska det gå för alla som bor i Östhammar, Öregrund, Heby, Enköping etc. och jobbar eller pluggar i Uppala? Det är ju massor med människor - hur ska de ta sig hem?
Det känns som ett krisläge där värnpliktiga rycker ut och hjälper, med både snöskottning och bandvagnar. Som ibland hände förr. (Vissa saker var bättre då, det går inte att komma ifrån. Dock inte tandvården.) Men visst ja, det finns ju inga värnpliktiga längre. Synd.