Söt-chock

Idag gick jag förbi huset där Den lille portvakten, den högt älskade katten Tristan, bodde. Mattes personliga brev var förstås borta, det såg jag redan för snart en vecka sen, och det var även alla andra brev, teckningar och saker som folk lagt dit. Men nu fanns ett nytt brev fastbundet vid porten, så jag kollade förstås.
En liten flicka hade präntat

SYND
KATT
UPPE I HIMMLEN

Och så hade hon gjort väldigt omsorgsfulla teckningar av blommor, en randig katt och ett barn - sig själv förmodligen.

Jag säger som Svensk Damtidning skrev på sin löpsedel när nya bilder på Estelle visades: SÖT-CHOCK!
Bara ordet är ju underbart. Ett sånt ord vill man gärna ha anledning att använda.