Inspiration: Norén

Jag har saknat läsning den senaste tiden. Men så såg jag att det finns ytterligare en volym av Lars Norén: En dramatikers dagbok 20052012. Jag läste de första delarna för några år sedan och var väldigt förtjust, så nu kollade på nätet att boken fanns inne på Stadsbiblioteket och gick sedan och lånade den. 1300 tättskrivna sidor - hurra! Och jag är lika förtjust den här gången. Texten rullar fram i ett slags jämnt och fritt flöde, vardagsiakttagelser blandas med existentiella frågor, det är teaterrepetitioner, lägenhetsbyten, kärlek, shopping, rosplantering, resor kors och tvärs, ekonomiska bekymmer, ilska och glädje, spännande info om kända personer, det obevekliga åldrandet...jag bara sveps med, det är som en meditation. Enda styckeindelningen är mellan de olika dagarna, i övrigt är det bara pang på, totalblandat.
Det är faktiskt väldigt inspirerande.
Och om jag nu skulle beskriva delar av gårdagen i Lars Norén-stil, så blir det ungefär så här:

Vädret har slagit om äntligen. Jag är glad över det. I. hörde av sig och undrade om vi ville träffa henne på Botaniska. Utställning och fika. K. och jag cyklade dit. Vi träffade I. utanför Orangeriet. En konstnär har gjort små kvinnoskulpturer som placerats ut bland en kaktusutställning. Skulpturerna berörde mig inte, men jag tyckte om många av kaktusarna. Stor variation i former och storlekar. Några var nästan klotrunda och ganska stora med långa taggar. Andra liknade sockervadd, luddiga och lockande. Men var säkert vassa de också. Jag vågade inte röra någon av kaktusarna, det får man nog inte heller göra. Vi var enda besökarna, lugnt och behagligt. Sedan strosade vi vidare till Café Victoria. Några regndroppar föll men solen lyste igenom och vi hittade ett fint bord ute, mitt på en av gräsmattorna. Jag tog kaffe, en myrstack/arraksboll och en katalan. Det kostade 99 kronor. Katalanen var helt färsk men smakade ingenting, arraksbollen var mycket god. Vi talade om skapande tankar och framtidsförväntningar. I. känner att hon är redo att släppa in någon ny i sitt liv, på allvar. Hon har sänt ut önskemål till Universum. Det måste man göra intensivt och tydligt, för att sedan släppa tanken och ha tillit. Då skapas ett vakuum, där den uppfyllda önskningen kan röra sig i riktning mot en själv. Man skall inte älta eller tjata på Universum, det leder inte till någonting. Vädret blev allt bättre, jag skalade av mig två lager kläder. Vid 16-tiden cyklade vi därifrån. I. åkte in till stan för att köpa ett par silvriga sandaler, K. och jag åkte hem. Satt större delen av eftermiddagen och kvällen på vår soliga balkong. Åt thailändsk kycklinggryta och drack ett mjukt italiensk rödvin. Mycket gott. Idag var första dagen jag kände mig som vanligt efter förkylningen. Tröttheten är borta. Nu bekymrar jag mig något över domningar och stickningar i vänster fot. Det har hållit på tre veckor. Kanske har en nerv kommit en kläm, jag hoppas det eftersom de andra alternativ jag hittar när jag googlar är värre. Jag skall gå till en osteopat på tisdag.

Tja, vad tycks? Själv gillar det här sättet att skriva. Opretentiöst, tydligt, enkelt. Jag kanske håller på så ett tag, jag får se. Norénboken läser jag i varje dag. Sidorna är tunna som gamla bibelsidor. Den 31 augusti ska boken återlämnas, och jag vet redan att jag kommer att sakna den efteråt.