Jag vet inte vad jag tycker om "Högre än alla himlar", Louise Boije av Gennäs tegelsten. 526 sidor tjock, och jag har läst den på ett par dagar. Men är den bra? Nja, inte särskilt. Stundtals gnistrar det till, men oftast är det uppstyltade dialoger och övertydliga, påklistrade resonemang, det känns inte äkta utan ganska själlöst. Och helt utan humor. Även om en bok inte alls är rolig i sig utan allvarlig, dramatisk etc., så kan det gärna finnas små undertoner här och där, små knappt urskiljbara antydningar och glimtar av just humor. Bara som snabba blinkningar. Åtminstone på nåt ställe! Men jag hittar faktiskt inget alls, och det bidrar till den blodfattiga känslan. Visst finns det repliker som man förstår ska vara roliga, men dom känns mest onaturliga.
Mer själ för att inte tala om humor lär det finnas i "Tiger" av Mian Lodalen som jag ska läsa härnäst.
2 kommentarer:
Har du läst Louise BaG:s gamla böcker? Dem rekommenderar jag varmt! Och då menar jag böckerna FÖRE Stjärnor utan svindel.
Lodalens Tiger är bra, men hon blir lite... jobbig ibland. Det ska vara så bitskt och roligt HELA TIDEN, lite för mycket. Men helt klart en läsvärd bok som jag gav fyra tofflor av fem när jag bloggade om den!
Jag var inte så förtjust i hennes tidiga böcker heller. Stjärnor utan svindel är nog den enda jag har tyckt om så där riktigt. Nu har jag börjat med Tiger och gillar den, fast den är för kort och tempot är för rasande snabbt. Särskilt rolig tycker jag inte den är egentligen, men Mians humor finns ju mellan raderna i alla fall.
Skicka en kommentar