Nu märker vi nackdelarna, ska vi stå ut?

Det är verkligen sommar nu. Sommar i Spanien. Igår kväll satt vi ute till midnatt, och det var varmt hela tiden. Trångt i stan men inte oframkomligt utan bara trivsamt.

Fint i huset har vi också fått.
Ändå är vi lite deppade idag.

Nu när det är riktigt varmt flyttar livet här i gamla stan ut i gränderna. Det är, som jag skrivit tidigare, jättemysigt med gamlingar som står i gathörnen och pratar gamla minnen, och tanter som bär ut stolar och sitter och stickar. Underbart pittoreskt.

Men några som också kommer ut är barnen. Och vad som inte är ett dugg mysigt är skrik och fotbollsspel. Med skrik menar jag stoj och av lekar upphetsade ljud. Barnen här leker nämligen på gammaldags vis, och det är egentligen helt fantastiskt. De sjunger ramsor, håller på med rockringar och har andra lekar för sig. Och så långt är det hur bra som helst. Men när det håller på nog länge och det blir nog många barn ute, ökar volymen och slår över i vilda, jättejobbiga skrik. Husets ljudisolering = noll. Det är som att vara på en skolgård. Ju bättre väder, desto mer oväsen.
Ge ungarna surfplattor så de kan sitta inne och spela dataspel! Tänker vi då.
Det är också fotbollarna. Pelotas, som det heter här. Ständigt dessa pelotas som dunkar oregelbundet mot gatstenar och hus!
På vardagarna är det lugnt till en början. Klockan två slutar skolorna, och vid tretiden börjar ett fruktansvärt oljud, så pass att man inte kan sitta i vårt vardagsrum och se på TV eller lyssna på musik! Ibland, när det går för långt, kommer det ut nån tant och säger ifrån, och då lugnar det sig. Men det som anses acceptabelt här är helt olidligt för oss.

Idag har de barn som brukar föra mest liv åkt iväg, kanske till stranden eller till släktingar. Då kommer det ut en bloody pappa med sin femåriga son och skriker och spelar fotboll!

"Jag tror inte jag orkar bo här," sa K. Och då älskar hon huset med hela sin själ. Men man kan inte koppla av, inte tänka, man är bara helt invaderad av oljud.

I vintras var det förstås inte alls så här. Då var det kyligt och barnen höll sig inne. Vi trodde inte att det bodde just några barn alls här. Nu dyker det fram fler och fler från var och varannan dörr. Med pelotas i händerna.
Suck.