söndag 1 juni 2014

Gods anlänt

Det var ju sorgligt med Fru Flytt, att hon dog alltså. Själva firman skulle ju leva vidare ändå, och i april, direkt efter påsk, kom två killar och hämtade de saker vi ville ha ner till Spanien. Sen har det varit tyst, så jag började skicka lite mail för nån vecka sen. Inget svar. Jaha, tänkte jag, nu står våra grejor i nån lagerlokal i Alicante, och där kommer de att stå i all evighet. Fru Flytt har säkert lagt ner alltihop, dom klarade sig inte utan själva Frun.
Och Fru Flytt har mycket riktigt lagt ner, företaget existerar inte längre. Detta fick jag veta av en kille från ett helt annat flyttföretag, Roslagens Transport. Han ringde i fredags och berättade också att de hade tagit över bland annat frakten av våra saker. Pust, vilken lättnad!

Och i förmiddags klockan 11 kom så Roslagens Transport, exakt samtidigt som ett fruktansvärt oväder bröt ut. Regnet vräkte ner, åskan mullrade och knallade. När det regnar i Spanien är det som att himlen öppnar sig, och förutom de vanliga regndropparna måste man se upp för takduscharna. (Stuprännorna är ju inte nere vid marken utan uppe vid taken. Inte praktiskt.)
Det går inte heller att köra bil in i vår smala gränd, så flyttbilen stod 60-70 meter bort. En bit att bära alltså.
Det fick bli en paus när det var som värst, annars hade regnskador uppstått på godset.
Men till slut var allt inne. Allt var med, inget var trasigt. Hurra!
Dags att packa upp flyttlådor igen, det kändes liksom välbekant. Och kul att få lite egna möbler och prylar. Glas, porslin, sängkläder, böcker, en skrivare och diverse annat fyller nu skåp och hyllor.
Vi är väldigt nöjda och glada.

Trots att en 140 cm bred inplastad säng står på högkant i vardagsrummet.





Sängen ska förstås upp till ena sovrummet. Men den är för stor, eller det är snarare för trångt i trappan! Räcket är i vägen, och i Sverige brukar såna räcken gå att skruva bort. I Spanien är de fastlimmade i marmortrappan.
Så nu måste vi anlita några som kan ta upp den antingen via fönstret eller takterrassen. Sånt är inte helt ovanligt här, så det går säkert att lösa. Oväntat besvärligt bara.
Vi har ju två enkelsängar också, så vi fortsätter sova i dem tills vidare.

När allt var uppackat tyckte vi att vi förtjänade nånting att dricka. Så vi gick till en bar och jag beställde ett glas vin och K. en öl. Så här såg det ut:


Riktigt komiskt.
Och regnet, det slutade direkt när allt flyttgods var inburet. Sen blev det soligt och varmt igen.


2 kommentarer:

Ditt och datt sa...

Ja, väldigt komiskt! Det kan bara inte vara en sådan skillnad på glasen!

Skönt att ni fått ner era grejor!

Och vad brun K är!!

Monica Hortell sa...

Det var mycket vin i det glaset...:-)