Tidigt i morse
sa K: ”Hur mår du?”
Skrovligt
väsande svarade jag: ” A ä öyl.”
K: ” Va?”
Jag, med
uppbringande av mina sista röstresurser: ”Ä yld.”
K: Ӏr du
kyld??!”
Haha. Men nej.
efter tre dagar med sol och värme är jag inte kyld. Även inomhus är det dräglig
temperatur. Men när jag vaknade kunde jag inte prata. Halsen var igentjock,
näsan rann och jag tänkte att Yes, äntligen har den här vidrigt sega
förkylningen kommit till sista etappen, den med snuva.
Tyvärr kom det
av sig, och jag är tillbaka till mellanläget. Känner hur det kryper i
bihålorna. Får se hur det går.
Jag klarade i
alla fall en tapasrunda igår. Eva och Åsa dök upp i Nerja, och vi hade en
supertrevlig utekväll. Nu har vi upptäckt ännu en bra tapasrestaurang bara ett
stenkast från där vi bor. Den ser ytterst enkel och anspråkslös ut, men allt
där är gott. När vi satt där och myste som bäst kom en Mamma ut från
kulisserna. Kanske är det hon som lagar maten, som det är på många små
familjeägda ställen. Hon gick omkring och bjöd gästerna på avokado med honung
och salt, något som var otroligt mycket godare än det låter.
Efter morgonens
hesa röstlöshet kvicknade jag i alla fall till rätt snabbt. Såg en repris från
damernas spännande OS-stafett – hurra för guldmedaljen! Direkt efteråt kunde vi
se herrarna fixa sitt stafettguld i överlägsen stil. Har sedan suttit ute och
fikat, promenerat, tagit en öl i solen, ätit pasta resp. pizza på La Dama. Jag
når mycket bättre än jag trodde jag skulle göra. Rösten är tillbaka, halsen är
OK. Hur öyld kommer jag att känna mig imorgon?
Imorgon är för
övrigt en jobbdag. Så helt under isen vill jag verkligen inte vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar