Efter drygt tre veckor i huset känns det som om vi bott här ett halvår minst. Det känns så självklart och hemma. Och jag fullkomligt älskar kvarteret med sina gamlingar, skällande hundar, ljud från tapasbarer och barn som spelar fotboll i gränden. Jag står ut med att det är kallt inomhus och att elen går hela tiden. Det är så jag blir förvånad över att saker som brukar vara väldigt viktiga plötsligt inte är det längre.

Det är för övrigt ganska kallt ute också, för att inte tala om blåsigt. "Hace frio!" ropar spanjorerna till varandra när de huttrar förbi. Och just blåsten är alla väldigt trötta på. Den suger ut energin ur kroppen var det nån igår som sa. Men själv känner jag mig hur pigg som helst, blåst eller inte.

Även om det är lite kyligt i luften blir det varmt och skönt om man hittar en lähörna i solen. Vi har suttit ute på terassen stora delar av dagen utan att lida särskilt mycket.

K. har kommit igång med måleriet. Än så länge håller hon till på terrassen med en riktig "målarmatta" som skydd. Snart måste hon nog hitta en lokal av något slag. Ev. är det ett tomt garage på gång, vi får se hur det blir med det.