Bara sex veckor

Tänk att det bara är drygt sex veckor sen vi kom hem från Nerja. Det skulle lika gärna kunna vara sex månader. När vi kom var det först ösregn och sen snöstorm, vi visste inte var vi skulle bo efter den 15 maj, bara att vi hade två månader på oss att fixa allt.

Nu har det varit några fantastiska försommardagar, och imorgon får vi nycklarna till vårt nya hem. Läget på Portalgatan blr förstås alltmer kaotiskt, kartonger staplas överallt och vi har nu kommt till det där sista, svåra. Som skrivbordslådor. Usch. Varför har man hundra pennor av olika slag?! När man redan har femtio, varför köper man en hel burk olikfärgade kulspetspennor, det blir femtio till och jag kommer inte att skriva så mycket under återstoden av mitt liv så att alla dessa pennor blir använda. Man använder ju knappt ens pennor längre!

Men i alla fall, sex veckor. Vi har letat och hittat bostad. Jag har skött allt som handlar om bolån, nytt internet, elabonnemang, adressändring etc. Samtal med bank, kontakt med mäklare och flyttfirmor, kontrakt hit och dit. Det ska ringas och mailas, kollas och bekräftas, papper ska skickas, möten ska bokas... Oj, vad det tar energi!

Erikshjälpen har varit här och hämtat ett lass med möbler och prylar. Jag ska ringa dem igen och ordna hämtning av ett ännu större lass. 

Turerna till soprummet har varit mycket frekventa. Svarta plastsäckar går åt i stor skala.

P. har hjälpt oss frakta stort skräp till tipp och återvinning. Två gånger har han varit här med bil och släpkärra.

Ett lass har gått till Spanien, Fru Flytt kom efter mycket om och men, trots att själva Frun dog alldeles nyligen och företaget hamnade i kaos. Flyttkillarna där verkar i alla fall väldigt proffsiga.

Dessutom stukade jag foten ganska allvarligt, det är exakt sex veckor sen. Och vi har båda varit sjuka i en märklig influensa.

Teater har vi varit på, Cabaret på Uppsala Stadsteater. Jag har besökt Ikea, fick skjuts och frakthjälp av A. Träffat vänner har vi gjort mer än nånsin, jag vet inte hur många middagar vi varit bjudna på och det är inte slut än. Väldigt mysigt, och skönt att ibland bara släppa allt och gå hemifrån.

Men det är inte konstigt att vi är i ett märkligt upp- och nertillstånd. Liksom energimässigt drivna till nåt slags yttersta gräns. 

Och om ytterligare en vecka är vi där med möbler och allt, i den lilla, lilla lägenheten. Helt otroligt att vi verkligen gör det här, det är bland de största förändringarna i hela mitt liv.