Meditativt i galleriet

Att vistas i ett konstgalleri är väldigt meditativt. Jag har varit med K. några gånger när hon ställt ut och hyrt ett galleri där man själv får sitta och "vakta", och det är verkligen mysigt. Idag hälsade jag på Monic, som jobbade extra och tog hand om ett av stans mest ansedda gallerier på eftermiddagen. och det var exakt samma känsla. Ljust, vilsamt, man är omgiven av konst, nån gång ibland plingar det i dörren och en besökare kommer in, man byter några vänliga ord, så blir det lugnt igen, man bara sitter där...som sagt, det är meditativt.

M. bjöd på kaffe och mandelskorpor, och vi hann prata en hel del mellan varven.
De tavlor som visades blev jag inte så förtjust i, jag är ingen stor vän av konst som ser ut som att man bara har torkat av penslarna på duken. Men det blir ändå en bra effekt när man har ett enhetligt färg- och formspråk omkring sig.
K. borde få ställa ut i det galleriet. Hon skulle säkert göra succé.

Utanför skyltfönstren passerade en strid ström av människor, många lätt skrålande, bärande på flaggor och skyltar och iklädda bandytröjor. Uppsalas sista bandyfinal har ägt rum, och hela evenemanet har gradvis förvandlats från idrottstävling till allmän fest. Bandyfrukost på massor av krogar, pyttipanna, starköl och snaps, fullt med folk ute, festligheterna började redan igår kväll - det har börjat bli nästan som sista april. Men, som sagt, nu är det finito. Hoppas "the last waltz" förlöpte hyfsat lugnt och harmoniskt.

Jag promenerade hem efter några timmar. Sol men kallt, med isig nordanvind svepandes fram längs gatorna. Har nu ätit goda rester som fanns i kylen och druckit ett glas rioja. Nu ska jag ägna en stund åt att läsa ut en halvdålig "mysdeckare" som jag håller på med, där mordoffret är Mikael Persbrandt nödtorftigt maskerad till "Peter Branting". Undrar om han godkänt det hela? Annars är det väl inte så kul att bli mördad, även om det sker i en bok...