Fyllda av
beslutsamhet ställde vi väckarklockan på 6.20. Beslutsamma steg vi faktiskt
också upp innan gryningen och tog 7.30-bussen till Torre del Mar. Nu eller
aldrig, kändes det som. Eftersom vi nu dessutom visste var polisstationen låg
var vi framme i mycket god tid, 55 minuter innan de öppnade. Ändå var vi inte
först i kön, som också bestod av spanjorer som skulle ansöka om eller förnya
sina pass.
Det var rätt
kallt och tråkigt att stå rakt upp och ner på stenplattor i 55 minuter. Men vi
fick våra könummer och hela proceduren tog sedan bara några minuter. Snabbt tog
vi bussen tillbaka och var hemma ungefär samma tid som vi annars brukar vakna.
Pust. Nu får vi våra nie-nummer nästa vecka, vilken triumf!
Vi slumrade en
timme på dagen, för att hämta oss från det tidiga uppstigandet. Gick sen till
Mannys bar och tog en öl. Åt middag hemma. Ut en sväng igen för ett glas vin på
svenskägda Capilla del Mar, där vi hamnade i jätteintressanta samtal. På vägen
därifrån stötte vi ihop med en gubbe som vi ofta ser. Han gillar musik och är
alltid närvarande där det spelas flamenco eller jazz. Ålder vet vi inte, han
kan vara hundra eller sjuttio. Är 1.60 lång, har mustasch och käpp och ser väldigt prydlig ut. Alltid ute ensam. Vi träffar honom lite här och var och har blivit
så pass kompisar så vi hejar och kindpussas. Varken K. eller jag orkade dock gå
till El Molino, en fantastisk flamencobar som han var på väg till.
Det har igen
varit en dag fylld av intryck och ännu fler roliga små möten än jag har
berättat om här. Nu är det bara nio dagar tills vi åker hem till Sverige. Det
känns konstigt men också väldigt bra. Och när vi kommer tillbaka, troligen i maj, ska vi ta våra surt förvärvade nie-nummer och fixa ett riktigt internetabonnemang det första vi gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar