Dagarna försvinner fort, men tiden går ändå långsamt. Paradoxalt, men så känns det. Det är som att varje dag har fått några extra timmar som jag inte fyller med nånting alls.
Idag har jag faktiskt gått ett litet varv med dammsugaren. Tån är aningen öm, men så mycket mer är det inte. Jag vill ta bort bandaget, jag vill göra det NU. Men det ska jag förstås inte - jag väntar tålmodigt tio dagar till. Däremot ska jag pröva att gå ut imorgon, en tur till soprummet i första hand. Jag får ha specialsandalen på mig, så går det säkert bra.
K. jobbar kväll och kommer hem precis lagom till Downton Abbey. Härligt att det börjar igen! Det är verkligen en av de bättre TV-serierna på många år. Välgjord in i minsta detalj, som det brukar heta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar