Nu är jag nästan frisk, tror jag. Har i alla fall dammsugit idag, och det är inget jag gör om jag är i väldigt dålig form. Det är otroligt tråkigt att dammsuga! Förut tyckte jag att strykning var den värsta hushållssysslan, men nu har jag börjat gilla det. Dammsugning, som jag inte hade något emot förut, har däremot seglat upp på tråkplats nummer ett.
Undrar varför.
Jag håller på och läser Murakamis 1Q84, tredje delen. Ettan läste jag för nästan ett år sen, tvåan slukade jag nyss, på ett par dagar. Fascinerande böcker med ett oerhört omsorgsfullt och lugnt språk. Språk kan ha ett slags själslig påverkan på mig. Som en meditation.
Sen finns det ju också dåligt skrivna böcker där det taffliga språket liksom hackar och river i en, som att höra någon som sjunger falskt eller spelar på ett ostämt instrument. En del unga uppburna författare skriver så illa så jag häpnar, de har till exempel ingen kunskap om hur man använder possessiva pronomen eller adjektivändelser. Och när jag ser det gör det liksom ont i språknerven.
Hur som helst; jag kan rekommendera trilogin 1Q84. Den är ganska underlig - magisk och mystisk men ändå vardaglig. Jag läser ut den idag eller i morgon.
2 kommentarer:
Strykning är tyst och lugnt och ger tid för att tänka och filosofera. Dammsugning är jobbigt och låter illa! :D
Helt rätt. Det hemska med dammsugning är också att det är en massa saker i vägen!
Skicka en kommentar