söndag 27 oktober 2013

Bättre än väntat

Det var inte så plågsamt alls det här. Vissa människor får väldigt ont efter en operation, men andra känner inte så mycket. Jag tillhör tydligen den senare gruppen, trevligt nog. "Du måste ha otroligt hög smärttröskel" sa K. Jag vet inte hur det är med det, kan ju inte jämföra med något, men att döma av de synnerligen frikostiga mängder starka smärtstillande tabletter doktorn skrev ut, så kan man vänta sig att det gör väldigt, väldigt ont när man har sågat och spikat i foten.
En förkylning med ont i halsen är mycket värre! För mig alltså. Om nu inget tillstöter.

K. har rustat sig för att sköta hushållet en period. Annars är det i regel jag som handlar, lagar mat och har övergripande koll på vad som behöver göras. Men för några dagar sen råkade K. ut för en incident på jobbet, hon halkade på utläckt vatten i köket, ramlade och slog i revbenet i ett handfat! Helt märkligt. Det kunde ha gått hur illa som helst. I förrgår linkade jag omkring med min fot, K. låg i soffan och sa ibland "aj, aj" lite halvhögt sådär - hon var i sämre form än jag, det var ganska komiskt. Hon skulle ha jobbat kväll men var tvungen att sjukskriva sig, eftersom hon varken kunde böja sig eller lyfta nånting. Nu är det i alla fall bättre. Vi är rentav väldigt pigga båda två. Visst känner jag av foten, jag kan inte helt stödja på den, och det sticker och stramar ibland. Men det gör inte ett dugg ont. Jag ser redan fram emot att ta bort bandage och stygn om drygt två veckor.


2 kommentarer:

Anonym sa...

Aj aj, krya på er! Och hojta till om ni behöver hjälp med nåt. (Fast på tisdag är jag i Stockholm.)
Tänker på hur det KUNDE ha gått när jag trampade i det där hålet på Kulturnatten... Usch, ibland har man änglavakt!

Monica Hortell sa...

Man har nog änglavakt oftare än man vet om...
K. är bra nu, så det var ingen spricka eller så, utan bara övergående ömhet. Tack och lov.
Så vi klarar oss, men snällt att erbjuda hjälp! Kul med Stockholm, jag håller tummarna.