Fortfarande inte så mycket att klaga över. Det sticker till i foten ibland, och jag skulle gärna vilja veta hur den ser ut under bandaget, Eller också vill jag inte det...
K. är i alla fall bättre, så hon jobbar idag. Det var alltså ingen spricka i revbenet, det blev bara ömt med ett blåmärke. Och jag kom på en intressant sak: När jag hade opererat den första foten, för två är sen, skadade K. också sitt revben! Den gången sträckte hon sig efter ett paket fryst fisk inne på Ica, och det sa "krack" i revbenet. Den här gången halkade hon i vatten som läckt från ett kylskåp på jobbet och slog i samma revben!
Det är väl jättemärkligt! Jag opererar en fot, och i samma veva gör K. illa sitt högra revben i en kyl- eller frysrelaterad incident. Helt mysko att det kan hända två gånger. Kul på nåt sätt. Eller inte kul utan snarare komiskt.
Kanske är det nån undermedvetet styrd protest hos K. Mot att hon måste ta över mer av hushållet. Igår gjorde hon middag, inte helt entusiastisk, medan jag bara satt där vid köksbordet. "Eh, ja förresten, vill du ha nånting att dricka?" sa hon. "Ja, gärna det" sa jag förstås. Hon hällde upp dryck och hackade grönsaker och stekte saker, och jag gjorde ingenting. Det kändes ovanligt och konstigt Och jag tänkte att "Oj, så här bekvämt och bra har K. det hela tiden", alltså i vanliga fall. Hon ligger i soffan och jag kommer med drinkar och fixar i köket.
Vi har verkligen en extremt ojämlik fördelning när det gäller husliga sysslor. Nästan otroligt. Och jag vet inte om det går att ändra på. Eller om vi ens vill försöka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar