Det ser nästan overkligt ut, men så här började dagen.
Jag tog en tidig och snabb promenad. Passade på att handla ett litet brötchen hos tyska bagaren René. Sen har dagen gått i det sedvanligt rasande tempot. K. har solat, jag har varit på uppdrag. Sen en fruktsallad och sen lite spel och läsning.
Planen var att vi skulle äta på "Vita stolarna" och sen sammanstråla med Leif och Inger. Ganska lös plan, så det kändes inte så tvingande. Bra det, för framåt åttatiden tittade vi på varandra:
"Jag känner egentligen inte för att gå ut och äta."
"Inte jag heller. Och jag vet inte om jag orkar gå ut och kolla på nån show sen."
"Nä, det vore skönt att vara hemma."
"Ja, att slippa gå ut."
"Men vi har ju ingen mat, jag vill inte äta ägg och bacon till middag."
"Tänk om vi skulle ta nån take away..."
"Ja! En hemmakväll! My God, så mysigt och ovanligt!"
Och så blev det. Vi gick till La Dama och köpte kycklingvingar och spaghetti arrabiata. Tände värmeljus och satt vid vårt extremt lilla och obekväma matbord och myste.
Så nu har vi kommit dithän att gå ut och äta är vanligt och vardagligt, och att vara hemma är världens lyx. Ha, den dagen trodde jag aldrig skulle komma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar