Spanska sängkläder, i detalj

Efter åtta veckor i Spanien är det inte mycket jag saknar jag hemifrån. Men några saker finns det förstås, och överst på den listan står: Mina sängkläder.

När vi flyttade in på Calabella blev jag glad när jag såg att sängarna var bäddade med påslakan istället för de vanliga, äckliga bruna filtarna. Det här med filtar och överlakan gillar jag verkligen inte. Dels kan man ju fundera på hur hygieniskt det är, filtarna tvättas knappast varje gång nya gäster flyttar in, och hur mycket har folk snörvlat och dreglat och haft sig i dem kan man undra.
Och överlakan...som glider och snor sig varje gång man rör sig. Framåt morgonen bildar de en knölig hög och det känns ofräscht i största allmänhet.

Men påslakan - en fantastisk uppfinning! Och äntligen påslakan på det spanska apartamentot. Som har ett svenskt ägarinslag, det kanske är därför. Bara det att det var också bäddat med överlakan, så fint och prydligt vikt över påslakanet, för att skydda det. Det byttes nämligen inte utan hade samma funktion som en filt. Suck.
Och det värsta av allt, en ny variant, tydligen det sista skriket inom bäddning: Madrasskydd av plast. Av plast! Som prasslade och gled och bildade en ännu värre knölig hög än överlakanet. Varmt blev det också, och inte på ett bra sätt.

När vi flyttade till Toboso förstod jag att nu är det bruna filtar som gäller. Men tack och lov inga plastunderlag. Men ta mig tusan om de inte hade börjat med det här också! Så först är det en ganska hård madrass (bäddmadrasser existerar inte här), sedan skyddet med plast på undersidan och frotté på översidan, sedan ett vanligt lakan, så ett överlakan, och sist den bruna filten. Dessutom ett vitt ganska tunt överkast på vilket man lägger det "riktiga" överkastet. (Fast det gör inte vi, vi har stuvat undan dem.)

Allt är hårt istoppat och meningen tycks vara att man ska ligga orörlig som i en tajt sovsäck. Då kan möjligen alla olika delar hållas på plats. Men om man vänder sig då och då funkar det inte. Plasten är av annan kvalitet och låter mer än på förra stället, det blir liksom ett jobbigt, gnissligt, plastigt prassel. Glider mer gör det också.
Så vansinnigt opraktiskt!

Som sagt, egna sängkläder. Såna vanliga vardagsgrejer kan man sakna mest av allt.