Nu ska jag ärligt erkänna att jag aldrig har fattat vad tjänstepension innebär. Inte en aning har jag haft. Och det har sina konsekvenser.
Jag trodde att tjänstepension är den vanliga pensionen, den som dras från ens lön och som ingår i den abetsgivaravgift som arbetsgivaren betalar. Och eftersom jag alltid haft a-skatt när jag jobbat åt tidningar, trots att jag varit frilans, har jag känt mig trygg i förvissning om att pensionspengar betalas in.
Fast nu vet jag att tjänstepension är något helt annat, den kräver kollektivavtal om traditionella löneanställningar.
Så min kommande tjänstepension är: Noll kronor.
Det är ju annars den som ska garantera en dräglig levnadsnivå, eftersom den så kallade inkomstpensionen sällan är särskilt hög.
Den å sin sida baseras helt på intjänade pengar från alla olika jobb man haft, och periodvis har jag haft väldigt bra inkomster. Så jag har inte oroat mig. Men, vad sägs om detta: Förr räknades inkomstpensionen ut på grundval av de elva år under vilka man tjänat mest. 1994 togs den regeln bort, och nu är det istället genomsnittssumman för hela ens yrkasliv. Bara det att just från 1994 och exakt elva år framåt hade jag kanonbra ekonomi, jag tjänade mer pengar än jag gjort vare sig förr eller senare. Exakt elva år! Precis från det året som...men alltså, det är ju helkonstigt. För mig rök tusenlappar i och med den reformen.
Jaha, tänkte jag, men jag har ju också varit anställd av Uppsala Universitet i drygt tolv år. En bra statlig tjänst. Där kanske det finns pengar att hämta. Fast nej. Det var så länge sen, så det här med tjänstepension hade inte börjat. Dock läste jag mig till att det fanns något som kallas egenlivränta och som kunde vara tillämpligt på mig. Reglerna var dock inte uppmuntrande, och jag anade att det faktum att jag inte arbetade heltid de sista åren skulle ligga mig i fatet.
Men jag har nu kollat upp saken och fått besked per post: Mina tolv år på Universitetsbiblioteket innebär att jag från det år jag fyller 65 erhåller 169 kronor i månaden!
Ett litet tillskott. Kan man säga.
Men helt klart kommer jag aldrig att kunna sluta jobba. I och för sig har jag inte tänkt det heller, eftersom mitt största intresse också är mitt arbete.
Men 169 spänn i månaden...det verkar som att jag har legat helt ur fas med allt som rör pension.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar