Brinnande korv

Igår var vi ute med ytterligare en ny trevlig bekantskap. (Jag har aldrig varit med om en så social resa.) Vi hade en urtrevlig kväll och åt en fantastisk middag. Sen avslutade vi med ett glas vin på ett fräscht tapasställe som var fullproppat med spanjorer. Inte de vanliga gamla gubbarna, utan medelåldern var ovanligt låg.
Eftersom vi precis hade ätit var det ingen som kände för tapas, men det som fanns såg väldigt bra ut. En het korv såg extra lockande ut, så jag kände att jag får nog ner den ändå. Pekade på korven och fick ett fat.

Plötslig slog små lågor upp från korven, och efter 30 sekunder brann den friskt. Den lilla formen förvandlades till ett litet eldhav.

Bilden blev oskarp, för K. skrattade så mycket när hon tog den. Men det gula är alltså eld. Där stod jag med min brinnande korv och undrade vad jag skulle göra. Att göra ingenting funkade bra, som det oftast gör, och elden bedarrade efter ett tag. Men vad var det? Nåt slags hightec-tapa? Den heta motsvarigheten till tjusiga restaurangers kolsyresnö? Helmärkligt.
Korven var lika god som den såg ut, kunde jag konstatera när den väl hade slocknat.
Ytterligare ett ställe som vi måste gå till igen. Sevillano II heter det.