Vi har ätit indiskt ikväll. Otroligt gott! Men det var kyligt ute, riktigt rått och huttrigt.
Senaste nytt om hund och husse: "No muy bien." Så säger han. Inget vidare alltså.
När vi gick ut vid åttatiden satt uteliggaren Daniel fortfarande vid sitt ställe här bredvid. Vi frågade förstås hur det gick, och vi klappade Emiliana. Och det bara forsade ur honom, spanska utgjutelser som vi knappt förstår ett ord av, men ibland blir det plötsligt helt begripligt. Så mycket fattade vi som att hunden har två allvarliga sjukdomar, och en av dem beror på ett insektsbett som har gett henne en blodsjukdom.
Han tog fram och visade sina papper, recept och kvitton från veterinären och nåt slags handskrivna blanketter som kanske var inbetalningskort. Otroligt noga är han, det är så hjärtskärande att se hur han viker ihop och förpackar och har ordning på allt. Men hunden kan nog bli frisk trodde han och visade tablettkartorna också.
På ett av kvittona stod det 120 Euro, så det är nog ingen ideell veterinär ändå. Och det är säkert därför han satt kvar på sitt ställe även när vi kom tillbaka strax efter 22 och det var jättekallt ute - han behöver få in pengar. En tusenlapp i svenska pengar, till hundens vård. I och för sig tror jag nog han fixar det om han får lite tid på sig, men...frågan är om hunden fixar det.
Nu hade det kommit ett bakslag: blodfläckar på marken, och de kom från Emilianas nos.
Om man jämför med i torsdags när Daniel kom cyklande sent på kvällen och var hur glad som helst, så är det nu en annan person. Rädda ögon, som ett ängsligt barn.
Det är väldigt sorgligt. Det har även hänt annat sorgligt här, sånt som är mycket värre än en gammal sjuk hund, och även om det inte berör oss, så berör det en av våra vänner. Så mitt i allt vårt mys och njutningsfyllda semester så finns det andra, tyngre känslostråk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar