Idag träffade jag Monic för en fika på stan. Hon gillar Kafé Linne Konstantina men jag retar mig på att de tar mer betalt för en stor kopp te än för en liten. Lite extra varmvatten liksom. Inte så många kronor visserligen, det är väl en femma, men ändå. Jag frågade tjejen bakom disken om det ingick påtår, dvs om man får ta mer vatten när man dricker te.
"Javisst," sa hon.
"Varför kostar då en stor kopp mer än en liten?" frågade jag.
Då tittade hon på mig som om jag var verkligt korkad:
"Ja, men, om man har en stor kopp kan man ju fylla på mer."
Vem är korkad här, tänkte jag.
"Och en del kanske inte vill hämta mer vatten flera gånger, och då tar man hellre en större kopp."
Varför ska det vara dyrare? Det sa jag inte. Jag bara häpnade över resonemanget. Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte komma fram till annat än att det är...dumt.
I alla fall så gick vi inte till Kafé Linne Konstantina utan till det fik som ligger alldeles bredvid och som har en annan Linnévariant till namn: Café Linné Hörnan. Jag var där en gång med S., och då blev vi jättebesvikna. Äckligt, gammalt fikabröd som vi klagade på och fick pengarna tillbaka av en sur och uppretad personal. Inte trevligt. Men alla förtjänar en andra chans, och så dåligt kan det bara inte vara igen.
Ha! Det var det.
Jag hade bestämt mig för ett avsteg från min diet, att verkligen unna mig något sött och smarrigt. Valde en snickerskaka som såg god ut. Jag gillar vanliga snickers med blandningen av jordnötter, kola och choklad. Hörnans snickerskaka bestod mest av majsflingor, och det sega var inte kola utan troligen glukossirap. Blä, inte gott alls.
Ännu värre var Monics arraksboll/myrstack. Seg som gammalt hoppressat vetebröd, fadd, unken smak. Hon åt halva men gav sen upp. Jag testade en liten tugga och spottade ut den. Vidrigt!
Så Café Linné Hörnan är fortfarande ett uselt fik. Detta var mitt absolut sista besök. Jag har sett att de fått fina recensioner av kafépatrullen i UNT, och det är totalt obegripligt.
Förresten, med tanke på personalens sammanpressade raseri förra gången, när S. och jag klagade, sa vi inget nu. Vi satt och pratade ett bra tag och hade allmänt trevligt, men inte var det värt att göra ett sockeravsteg för att äta den trista majsflingekakan.
Det var rentav så frustrerande så jag tog vägen förbi Forsa Hembageri och köpte en vrålgod kardemummabulle som jag smackade i mig när jag kom hem!
2 kommentarer:
Tack, då vet jag vart jag inte ska gå och fika! :D
Undvik, undvik! Nu har jag läst en del recensioner på nätet, och det är fler som råkat ut för gammalt bröd och personalen som säger att det inte är något fel på det. Otroligt dåligt.
Skicka en kommentar