Kattslagsmål på gården klockan 5.00 är också ett sätt att vakna. Sällsynt dock numera. När jag bodde på landet var det desto vanligare. Där kunde det vara väldigt dramatiskt, inte bara med katter. En tidig morgon vaknade jag av underligt höga, pipande skrik: en räv bröt sig in till grannens kanin (det var den som skrek), dödade den och bar iväg den. Jag vickade på persiennerna för att se vad som stod på och då stod räven alldeles nedanför mitt sovrumsfönster. Den tittade rakt in i mina ögon och såg liksom bedjande ut. Och eftersom det vita bylte som räven tillfälligt hade lagt ifrån sig inte visade några som helst livstecken gick jag och la mig igen. Naturen sköter sig själv, tänkte jag. Några timmar senare vaknade jag av fler pipande skrik. Det var grannen som kom ut och upptäckte att det bara fanns vita tussar kvar av kaninen...
Så dramatiskt var det förstås inte här i morse. Kattskriken tystnade nästan på en gång, och sen hördes inga ljud förrän det häftigt smattrande regnet satte igång. Det håller på fortfarande fast inte fullt lika ösande och vräkande. Jag ska gå ner och träna och hoppas att jag inte blir alltför blöt på vägen till gymmet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar