Mardröm om flytt

Jag kom plötsligt att tänka på en dröm jag hade i natt. En mardröm. Sådana har jag tack och lov inte så ofta, kanske ett par gånger om året bara. Om ens det. Men i natt var det alltså riktigt jobbigt, och drömmen handlade om att jag var tvungen att flytta till Gimo! Jag bodde i nåt slags familj, och kvinnan som bestämde hade köpt ett stort, fint hus i Gimo. Hon försökte få mig att acceptera det, men jag var helt emot och desperat av ilska och oro. Jag protesterade och orerade och höll riktiga brandtal. "Dom där små bruksorterna öster om Uppsala är absolut inget jag kan tänka mig, jag kan aldrig bo där!" vet jag att jag sa eller snarare skrek. (Jag googlade idag för att se om Gimo verkligen är en "bruksort". Yes, det stämmer. I drömmen var jag lite stolt över att jag visste det, och det är jag i verkligheten också.) Kvinnan fortsatte att prata om vilket bra hus hon köpt, och jag letade efter något sätt att slippa den hemska flytten.

Gimo centrum, bild från Wikipedia. Jag var inte lockad.

Så skrev jag en lapp: "60-årig kvinna önskar hyra lägenhet, hus eller rum", och den tänkte jag sätta upp på någon anslagstavla i hopp om att få ett bostadserbjudande av vilket slag som helst. Usch, det var jättejobbigt. Men - efter en massa turer som jag inte kommer ihåg insåg jag att jag hade en egen lägenhet sedan länge. Det var min gamla på Lagerlöfsgatan tror jag. I drömmen hade jag för mig att den var uppsagd och att någon annan bodde där, men så upptäckte jag att jag aldrig hade skickat in papperen, så jag kunde flytta tillbaka dit. Inget Gimo - vilken lättnad!


Det är nog inte så svårt att analysera den drömmen.