måndag 2 april 2012

Ärenden och beslut

Många små ärenden idag, som det blir ibland. Utskrifter ska göras, saker ska postas, annat ska skrivas, biljetter ska bokas.
Allt avklarat.
Träning stod också på listan. Gymmet luktade inte lika illa idag, så det verkar ju hoppfullt.

De biljetter jag har bokat är till Luleå i sommar. Jag åker alltid upp en kortis på sommaren för att hälsa på min mamma och mina syskon. Nu såg jag att det fanns väldigt billiga biljetter, och då gäller det att passa på. En gång var jag med om att priset ökade med 2000:- på en dryg vecka, och det vill jag inte uppleva igen.
Men det är stressande att vara tvungen att bestämma sig långt i förväg. Jag vet ju inte hur det kommer att kännas om flera månader, hur vädret är då, hur alla mår, vad som passar bäst etc. Men jag gick på en blandning av magkänsla och planeternas positioner, och då blev det en ovanligt tidig Luleåresa. Ingen nackdel heller att den faktiskt sammanfaller med min mammas 86-årsdag.

En annan sak jag tänker mycket på är Pensionen. Jag kollar mina gamla oranga besked (jag har sparat alla) och blir fundersam. Värdet minskar stadigt, trots att jag fortsätter att tjäna in pensionspoäng.
Grejen är att jag kan börja ta ut pension i år om jag vill. Men då blir den förstås minimal. Vitsen vore då att jag sparar pengarna, lägger undan dem inför framtiden, istället för att se värdet i pensionsbeskedet urholkas år från år. För om jag väntar till 65-66, kanske det man får ut blir samma som man får vid 61 idag. Jag litar inte ett dugg på myndigheterna, eller snarare på det usla system som har införts!
Och möjligheten att ta ut tidig pension kommer nog inte att finnas kvar så länge till.
Så jag räknar och räknar och kommer fram till att tidig pension + fortsatt jobb så länge det finns + egna besparingar borde räcka rätt bra. Om jag inte blir över 90, men hur sannolikt är det?

Många jobbar lite extra för att dryga ut pensionen - jag vill snarare ha pension för att dryga ut arbetsinkomsten. För jag tror inte att jag nånsin kommer att sluta jobba helt. Men det är ju också något det kan vara svårt att styra över.

Vilka beslut man måste fatta! Och det är en ganska märklig känsla att liksom räkna ner sitt liv. Hur många år har jag kvar? Åh nej, jag kan inte leva 30 år till för då räcker inte pengarna... 25 år är max. Fast om jag fortsätter att vara kärnfrisk finns det förstås många möjligheter till extrainkomster. Men hur blir det om jag blir sjuk...

Ja, hjälp. Jag har inte tänkt färdigt än.

Inga kommentarer: