onsdag 4 april 2012

Nybyggen och drömmar om gröna gårdar

Som vanligt vaknade jag vid sjutiden av ljuden från det stora bygget utanför. Nu håller man på och spikar takstolar på etapp 4 av Tornet. Det innebär att vi vet hur högt det kommer att bli och hur nära det känns. Tänk att vi har haft fri utsikt, att en stor äng, massor med fri himmel och domkyrkan och slottet i blickfånget (och ja, en McDonaldsrestaurang också, men den var åtminstone låg och platt) har ersatts av detta:


Nu ser det ju ganska hemskt ut med alla ställningar och ofärdiga fasader, men det blir förstås snyggare när allt är klart.

Till vänster om detta sexvåningschabrak kommer Tornet 5 att stå, och det blir ännu högre. Sju våningar, varav den första är på gång. Men vad jag har sett så går försäljningen av etapp 5 väldigt trögt. Marknaden för dyra nybyggen kanske har stannat av? Och det finns ju mycket att välja på om man vill bo i nyproduktion. Det trista är väl att det mesta ser likadant ut: Enorma kvarter med stora hus, fem till sju våningar höga, och så små inbyggda gårdar.

Just det som byggs framför oss ser trångt ut, det är så väldigt mycket hus på ganska liten yta. Kanske därför som försäljningen har avstannat? Eller snarare, den har inte riktigt börjat. Nu när det syns hur det kommer att se ut, så är det inte lockande? Eller projektet är kanske bara inne i sin fulaste period just nu, och när det blir bättre kommer bokningarna av lägenheter att ta fart?

Om vi alltså vänder blicken lite, har vi den här utsikten, som inte heller är så uppbygglig:


Och tänk alltså ett jättehus till, så att allt som syns av himmel på ovanstående bild är borta...
Fast det är kul att följa ett så stort bygge på nära håll.

Men vi börjar sakna grönt. Mer och mer vill vi ha det. Stora, fina, gröna gårdar finns ju i vissa områden. Jag gillar utemiljön i till exempel Gränby och Bellman. Där är det inga små minimala halvskuggiga fyrkanter, utan väldigt generösa, nästan parkliknande ytor mellan husen. Fast K. vill inte bo där.
Tänk om vi om några år skulle flytta lite utanför stan, tänker vi då. Ett litet radhus med täppa. (Det är K:s dröm.)
"Undrar hur det är att bo i Storvreta?" säger jag då. "Det är väldigt bra kommunikationer mellan Storvreta och Uppsala. Och det finns hyresradhus."
"Nej, jag vill bo närmare Stockholm, inte längre ifrån," säger K, "Vad tror du om Knivsta?"
"Döden i grytan!" säger jag.

Och så håller vi på. Och innan vi kan enas om något kommer vi ju inte att flytta. Det kanske rentav aldrig sker.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Ryktet säger att ett Odjur härjar i era trakter och försöker leda en BRF som sin egen privata diktatur. Kanske därför försäljningen går trögt???

Jag saknar också grönt och dessutom är jag skitless på grannar. Anna och jag ha sett en drömbostad i Storvreta, men som läget är nu kan vi inte slå till. Tyvärr... :-(

Monica Hortell sa...

Ett Odjur...!? Det låter intressant. Det är inte i vår förening i alla fall. (Du får berätta mer när vi ses nästa gång.)
Är det inte rätt så grönt där du bor nu? Jämfört med hur vi har det i alla fall.

Anonym sa...

Odjuret huserar i en förening nära er. Det är redan impopulärt eftersom det försöker bedriva bostadsrättsföreningsarbete som envåldshärskare. Hemskt!

Här har det kommit snöblandat sen lunch. Trist och ruggigt väder! Igår var det soligt, men kalla vindar!