Idag har K. börjat jobba som vanligt efter sin sjukskrivning. De veckor hon varit sjukskriven på halvtid har funkat bra, och jag har märkt hur hon gradvis har blivit sig själv igen. Härligt. Men nu får vi se hur det går. Nyss kom hon hem och var helt uppriven, eftersom hon tycker att vissa i personalen behandlar de gamla som om de vore själlösa ting som inte har några rättigheter. K. känner sig helt maktlös. Och det är ingen bra känsla att ha i sitt jobb, det är tvärtom ganska knäckande.
En del av de incidenter K. kommer hem och berättar gör mig alldeles förfärad. Eftersom hon är en oerhört empatisk person som verkligen verkligen tycker om gamla människor, så mår hon väldigt dåligt lite då och då. Hon känner sig som de gamlas skyddsängel, men det blir en tung uppgift i längden.
Det är klart att det finns personer som inte passar för sitt jobb inom äldrevården som inom andra områden, och just gamla människor är så utsatta så det borde alltid vara stenkoll på hur det går till ute på avdelningarna.
Jag blir lite rädd för att K. kommer att gå in i väggen igen ganska snart, om hon inte börjar "stänga av" åtminstone en del av sin medkänsla och sitt mänskliga engagemang. Men skulle hon lyckas stänga av, så blir hon en annan person än den hon är - en sämre person.
Svårlösligt.
6 kommentarer:
Aj aj, egentligen får ju inte K berätta hemma om såna här incidenter på grund av sekretessen. Men det är förskräckliga saker du skriver om och personalens bemötande av de gamla borde inte döljas utan föras upp till ytan. Den som behandlar gamla och sjuka människor så illa som K:s kollega/or borde inte jobba inom äldrevården. Att de inte skäms!
Men handlar inte sekretess om att inga namn får nämnas? Annars blir det ju konstigt, med en helt sluten värld där vad som helst kan hända utan att nån får yppa ett knyst. Fast om det är som du säger kanske jag redigerar inlägget. Jag har hittat en omväg så det går att göra, trots att Blogger inte har fixat buggen än! (Nej, jag vill inte ha Wordpress..:-)
Alltså, sekretesslagen är ju till för att skydda vårdtagarna, inte för att hemligstämpla förhållanden inom vården. Eller? Typ att om före detta uppburne kändisen NN numera är svårt dement och kastar avföring på väggarna, så får man inte berätta det. Vilket är självklart, eftersom det skulle vara negativt för NN. Men däremot övergrepp och missförhållanden kan väl inte lyda under sekretesslagen?
Hittade hit idag via Tofflans blogg - gillar bloggar med lite djup.
Det är ju uppenbart att vi idag inte har tid för empati - tror mycket av människans dåliga mående idag, beror just på att vi inte ger varandra utrymme att få vara det vi är bra på. Nej, det snurrar för fort och om vi inte följer den snabba strömmen och stannar upp och lyssnar för länge, då hamnar vi lätt utanför. Det är så synd, för jag tycker att det är dags att ge plats för den empatiska människan, men det är väl som med allt annat - det handlar om pengar.
Jag är osäker, Monica! Så länge man inte kan identifiera ställe och person, så... Men jag tror att K bryter sekretessen genom att prata om enskilda boende med dig. Men jag vet inte! Jag menade inte att vara fläng, bara tänker så K inte råkar illa ut!!!
Tofflan: Det är svåra frågor, men som jag fattar det utgår sekretesslagen från vårdtagarnas intressen, inte från företagets eller dom anställdas. Och K. berättar förstås inte några personliga detaljer om dom boende. Så det är en sak. Sen finns det företag som har väldigt hårda regler för vad deras personal får yttra sig om, dom har en viss policy och inget får ens antydas som kan skada företaget, och det är en annan sak. (Om någon säger nåt negativt så är den en whistleblower och får i regel gehör på andra håll.) Men i det här fallet är det inte själva företaget som är problemet.
Anna Maria: Välkommen hit! Hoppas du vill fortsätta läsa min blogg.
Skicka en kommentar