Höstutflykt till röntgen

Vilken perfekt dag för en utflykt. Knallblå himmel, sol som värmer, fantastiska gulröda färger överallt.

"Hjälpskon" på ena foten och en vanlig joggingsko på den andra, så gick jag ner till busshållplatsen. Som tur är ligger den precis utanför huset. Utomhus, frisk höstluft - det var en härlig känsla. Nästan sensationell.

Jag måste ha utstrålat en väldig öppenhet, för människor började prata med mig. En kvinna på busshållplatsen frågade om min fot och vi konverserade om allt möjligt, mannen jag satt bredvid på bussen började prata om vädret, om familjens sommarställe, om sitt uppdrag som god man.
Det var massor av folk, nästan fullsatt, och det förvånade mig eftersom det var en vanlig tisdag vid 11-tiden. Men nästan alla klev av vid Vaksala torg. Jag tittade avundsjukt ut, den stora höstmarknaden pågår där och jag brukar alltid gå dit och kolla och köpa både det ena och andra. Men så icke i år. Jag fortsatte till Luthagen.

Att komma ombord på bussen var inga problem, men däremot att gå av... Eftersom det tar ungefär tre sekunder längre än vanligt blev jag förstås nästan klämd i dörrarna. Irriterande. Och nyttigt också att uppleva hur det faktiskt är att inte ha normal/förväntad rörlighet och snabbhet. Då kan man föreställa sig hur det är för människor som har "riktiga" problem. Det är rejält obehagligt när bussdörrarna slås igen innan man har hunnit ut, man blir liksom rädd.

Men jag tog mig ut i alla fall och hade väldigt god tid på mig. Gick in på den enormt trevliga lilla delikatessbutiken Karins Skafferi som ligger på Geijersgatan. Där pratade jag länge och väl med innehavarinnan.

Karins skafferi - en helmysig butik

Köpte några kakor innan jag långsamt tog mig snett över gatan och var framme vid Elisabethsjukhuset. Jag gillar verkligen Elisabethsjukhuset, det är ett slags trivsel där som jag aldrig har känt på någon annan vårdinrättning. Aldrig behöver man vänta heller. Fast, i och för sig, jag har bara varit där två gånger, så jag kanske inte ska säga för mycket. Dom två gångerna har jag i alla fall inte behövt vänta utan tvärtom fått komma in några minuter tidigare.
Ett antal röntgenplåtar togs, och sedan haltade jag iväg till bussen igen. Raka spåret hem, nöjd med dagens äventyr. Det gav mersmak, kan jag säga. Så nu hoppas jag att röntgenbilderna visar bra saker. Det får jag veta först på måndag.