Promenad till nya skor

Det gick trögt att jobba idag, jättetrögt. Ute var det soligt, milt och vackert, så jag tänkte att jag avbryter för en promenad. Så himla skönt att då faktiskt kunna göra det! Jag hade ett viktigt ärende också, kom jag på när jag hade avklarat ett ärende till soprummet och funderade på vart jag skulle gå härnäst. Skor!

Mina joggingskor, dom enda skor jag har kunnat ha under en väldigt lång tid, har gjort sitt. Jag har trampat helt snett för att undvika knölsmärta, och nu när jag ska försöka gå som vanligt är det omöjligt eftersom själva skon är så nernött. Inte bra. Alltså styrde jag kosan mot Gå- och löpkliniken på Väderkvarnsgatan. Dom har kunnig och engagerad personal, särskilt en tjej som heter Lotta, och en hel del att välja bland.

En vägg full med skomodeller plus att dom har andra, mer udda sorter på lagret.
Jag kan förstås inte ha så särskilt många modeller. Särskilt inte nu. Föutom svullnad på ena foten och hallux på den andra, har jag också rätt tjocka inläggssulor. Så jag fick prova några olika skor, varav ingen funkade. En del fick jag inte ens på mig, trots att det var rätt storlek. Det kändes som när man provar jeans och tvingas inse att alla för trånga.

Så det blev förstås en av dom udda modellerna på lagret. Dom skorna passade mig perfekt, var jättesköna och lätta och tryckte inte på fel ställen. Butikens fulaste skor! Förstås. Så vidrigt fula. Mörkt blygrå med stora och starka chockrosa, verkligen chock-rosa inslag, som lysande neon! Jag gillar inte det rosa, och det blygråa fullkomligt avskyr jag. Hemskt, men vad skulle jag göra? Jag köpte fulingarna förstås, för 1200 spänn. Det kändes inte som att jag hade något val, för det viktigaste är trots allt att jag kan gå i dom. Kanske vänjer jag mig vid hur dom ser ut. Värre än på bilden, för där är skon snarare grå-röd än grå-rosa.