Ovanstående är ett utdrag ur K:s tecknade dagbok, och det är förstås jag som äter den stora, stora glass jag äntligen köpte igår. Hihi. Jag tog hem den till eftermiddagsfikat, det är inte många meter från glasstället till hotellet, och jag tyckte folk stirrade konstigt...
Vi åt en tidig middag med Solweig och Sigge, men jag var fortfarande mätt efter all vanilj, pistage och romrussin, så jag nöjde mig med skinka och melon. Det var faktiskt precis lagom.
Det var kul att träffa dem igen. Det är så märkligt med de bekantskaper vi har gjort här nere, det blir väldigt intensiva och djupa kontakter trots att man inte har setts så många gånger eller känner varandra särskilt väl. Vi har inte tillbringat så många timmar tillsammans, när man tänker efter, och det kan gå flera år mellan gångerna.
Sigge och Solweig åkte sedan hem till sitt hyrda hus, medan K. och jag gick iväg på egna äventyr. Kvällen blev helt suveränt rolig. Vår favoritbar öppnade igår efter några månaders semesterstängt. Den ligger i den gamla stadskärnan och drivs av ett holländskt par. En ung, jättetrevlig spansk tjej jobbar också där, och det är hon som gör de Caipirinhas vi alltid brukar beställa. ("Alltid" låter som att vi är där och dricker Caipirinha stup i kvarten, men det har hänt kanske åtta-nio gånger under alla år.) Tre år sen sist var det nu, men hon kände igen oss. Det är så mysigt och liksom tryggt med den här lilla staden. Man kan återvända efter flera år och allt är sig likt (på många ställen i alla fall), samma människor jobbar där, stämningen är likadan, tiden har stått stilla.
Esquina Paulina heter baren, och det var många glada återseenden när stammisar kom in och hälsade på både varandra och personalen.
Vi satt länge och väl med vår drink och njöt av den allmänna trevnaden. Sedan gick vi till en annan bar, där det var dragshow. Mer om det i nästa blogginlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar