Sen jag kom hem från Spanien för tre veckor sedan har jag reagerat mer än nånsin på all gråhet i Uppsala. Visserligen kan man delvis skylla på årstiden - mars är ingen vacker månad. Men det är också så att miljön har förgråats under de sista åren. Förgråats och förråats. UKK till exempel; det ståtliga konserthusets innandöme är riktigt brutalt. Mysigt, varmt och trivsamt kan man glömma. Av någon för mig obegriplig anledning ska det vara rått, kallt och kalt. För det har arkitekten bestämt.
Men gråpriset tar ändå det nya Resecentrum. Ju mer färdigbyggt det blir, desto hemskare ser det ut. Vad är det för j-kla arktitekter?! Och kommunen som väl ytterst har ansvar - varför denna orgie i öststatsbetong??! Jag mår rent dåligt när jag ser det. Och det är väl bara symptomatiskt att SJ dessutom har bytt ut de fina blå biljettautomaterna mot grå dito. För att inte tala om att fina blå tågvagnar har målats svarta...nej, det orkar jag knappt tänka på.
Så farligt är det att bryta av mot gråheten, så de informations och PR-skyltar om Uppsala som möter besökarna är försvinnande små. Rentav löjligt små. Det kändes väl totalfel att visa upp något som har färg, så det blev ministorlek.
Fina turistbilder. "Välkommen hit." Alltså, hallå! Hur skrattretande är inte detta? Vilken antireklam för stan!
Jag mår rent fysiskt dåligt när jag ser det.
Och nedanstående infoskylt. Liten text, ynklig och ful.
För att inte tala om hur svårt det är hitta den lilla hissen. Och hur mycket trappor det är. Hur få bänkar det finns. Hur handikappovänligt det är.
Brutalbetong av värsta slag. I hate it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar