Särdrag

Känsliga personer varnas, för nu ska jag generalisera om folkgrupper. Eller snarare nationaliteter.

De gånger jag varit här i Nerja under längre perioder har jag roat mig med att försöka gissa varifrån människor kommer, innan jag har hört vilket språk de talar. Det finns vissa karaktäristika, ibland är det svårt att sätta fingret på vad det handlar om, men ju mer jag tränar desto bättre blir jag på att pricka in till exempel engelsmän, tyskar och svenskar. Efter sådär en sex veckor har jag förfinat min perception så att jag ibland lyckas identifiera i sammanhanget udda nationaliteter som holländare enbart på deras utseende och utstrålning. Ganska intressant. (Och det är viktigt att komma ihåg att det handlar om äldre generationer, alltså de som är ca 55 och över. Ungdomar har jag ingen koll på alls.)

Vissa utseendetyper finns ju, framför allt engelsmän har vissa speciella drag som inte går att ta fel på, det finns också olika slags minspel, sätt att betrakta omgivningen etc. som är avslöjande.
Så detta har jag kommit fram till:

Engelsmännen utstrålar i regel ett slags vänlig nyfikenhet. De möter ens blick, småler ofta, är liksom väldigt närvarande. Plus att de hälsar. Ett Good morning eller Hello är alltid lika trevligt. De känns avspända, lite laidback sådär. Och bryr sig inte så mycket om sin klädsel, alltså de är inte ovårdade men osnobbiga. En annan typisk sak med engelsmän är att de är hänsynsfulla. Lämnar plats på trottoaren, stiger artigt åt sidan, känner av sin omgivning hela tiden.

Svenskar är alerta, forskande och liksom vaksamma. Deras blickar pejlar in allt som händer på ett värderande sätt, svenskar har stenkoll. Är nyktra i ordets alla bemärkelser. Och har en rätt så hög spänningsnivå. Om engelsmännen är laidback så är svenskarna väldigt upprättstående. Ofta ytterst välvårdade också.

Ibland tar jag fel på svenskar och norrmän, de är väldigt lika. Men svenskarna har liksom mer skärpa i sin utstrålning.

Tyskar känner jag igen på framför allt en sak: De är i vägen. Om det står en grupp människor som blockerar för alla andra, som minskar framkomligheten och som övehuvudtaget inte tycks förstå det, så är det i fyra fall av fem (kanske nio av tio) tyskar. De verkar underligt omedvetna om sin omgivning, lite trubbiga sådär. Däremot upplever jag inte att deras sätt att ta plats bottnar i arrogans, för när man väl får kontakt med dem är de i regel väldigt trevliga. Men det är just en omedvetenhet som är lite speciell.

Ja, det var en del av mina iakttagelser. Men igår trodde jag att några danskar var tyskar, så en ofelbar metod är det förstås inte. :-)