Pust! Hur mycket falsksång kan man höra på en och samma kväll? Ja, om man kollar på Eurovisionsschlagerns första semifinal kan det tydligen vara hur mycket som helst. Inte klokt vad dom sjöng dåligt. Inte alla förstås, men många, många...
En gång hade jag en mardröm: Jag uppträdde i svenska melodifestivalen med den gamla fina Dusty Springfield-låten I Close My Eyes And Count To Ten. Det är en rätt svår låt, och det visste jag även i drömmen. Och jag var också medveten om att min sångröst är...tja, begränsad. Men det gick inte att komma undan, jag försökte förgäves backa ur hela tävlingen men var tvungen att delta. Så jag stod där på en scen med en mick i handen och sjöng jättedåligt och hoppades att ingen skulle märka det. Precis så måste det ha känts för merparten av artisterna ikväll. Min mardröm var i alla fall en dröm. Deras var verklighet. Uj uj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar