onsdag 4 maj 2011

Strängteori


"Strängar,supersymmetrier och extra dimensioner" - det var titeln på kvällens föredrag. Intressant. Inte för att jag förstod särskilt mycket, teoretisk fysik är inte min grej, men det är hjärncellsuttöjande på ett bra sätt. Man får anstränga sig, tänka så abstrakt så det nästan inte går.

Just strängteorin har fascinerat mig ända sedan jag först hörde talas om den. Det är oerhört tilltalande och fantasieggande med tanken att tillvaron innehåller 10 dimensioner, för att ta ett exempel. För strängteoretikerna är det enbart en fråga om komplexa matematiska formler, men självklart finns det filosofiska/andliga implikationer också. Även om naturvetare inte vill befatta sig med just den biten. (För det vill dom verkligen inte. Dom skruvar sig lite olustigt om det kommer på tal...)

En sträng, som enligt teorin är naturens allra minsta byggsten, förhåller sig storleksmässigt till en atom som en atom förhåller sig till en galax, fick vi veta. Det är ju fullständigt omöjligt att logiskt greppa. Och supersymmetri, mörk energi och jag vet inte vad... Det jag sysslar med, astrologi och healing bland annat, tycker många är flummigt, men teoretisk fysik är sjufalt flummigare! Kanske därför jag dras till det.

1 kommentar:

Anonym sa...

Begrep inte mycket, men ville mest säga att jag gillade ordet "hjärncellsuttöjande"! :D