Misslyckat byte

Till min lilla köksutrustning hör en skärbräda. En liten av plast som har sett bättre tider. Plastskärbrädor är fina i början, men så småningom blir det ofrånkomligen repor och märken. Den här ser rent obehaglig ut, färgad av, ja vad kan det vara, apelsiner troligen, och morötter kanske, möjligen har några biffar tillretts på den också, så att köttsaft runnit ut och ner i alla hack, och så diskas den inte på en gång…ni ser säkert bilden framför er och tänker ”Urk”!

Den är inte plan heller utan böjd, har säkert blivit utsatt för värme och buktat sig.

Det måste finnas ett förråd med fräscha prylar. De andra lägenheterna, som är nyrenoverade och fina, kan inte ha sån här köksutrustning. Så igår kväll tog jag med mig plastskrället ner till receptionen och visade för Virgina, en supertrevlig kvinna som oftast sitter där mellan 16-24.

Hon vred och vände på den och sa att plastbrädor är ju det värsta man kan ha. Jag förklarade att jag inte har något emot plast bara den är i bra skick. Och den här är i så dåligt skick så den borde slängas/borde ha slängts för länge sen. 

Ja, du kan kasta den om du vill, sa V., satte en ”Back in a minute”-skylt på disken och så gick hon iväg på skärbrädsjakt.

Det tog lite tid  och jag passade på att trycka ner plasteländet i en offentlig papperskorg som står i den lilla gränden alldeles utanför dörren. Sen kom V. tillbaka: ”Jag hittade den här. Den är i alla fall av trä.”

Ja, fast den var ännu värre! En gammal, repig och smutsig träskärbräda! Jag har sett såna i en billighetsaffär här. Den är gjord av ett mjukt träslag, ett sånt man kan göra repor i med nageln, och det finns risk att flisor lossnar om man använder den till matlagning. Kanske är det mer en uppläggningsbräda än en skärbräda.

Men vad skulle jag säga? "Usch vilken äcklig!", nej det sa jag förstås inte. V. hade verkligen ansträngt sig, så jag sa ”tack”. Och såg väl lite konstig ut kanske.

Men när hon satte sig i receptionen och grejade med datorn snikade jag snabbt ut och grävde fram plastskrället ur papperskorgen! För den känns ändå bättre. Så nu har jag två, den ena ofräschare än den andra.

Nej, ingen framgång i detta ärende. Jag hoppas nu på lysröret i badrummet, att det bruna ska bytas ut idag.

Det jag hittills har lyckats bäst med bland mina modesta påpekanden, önskemål och klagomål är kökskranen. Den läckte nåt alldeles väldigt, varje gång jag skruvade på den rann det vatten över diskbänken i en halvtimme. Jag berättade detta för hotellmanagern, och för säkerhets skull hade jag slagit upp ordet ”packning” (till kran) i mitt lilla ficklexikon. Det heter ”junta”. Märkligt nog. Så jag förklarade på engelska och så förtydligade jag med ett perfekt uttalat ”la junta”.

”La junta?” sa han allvarligt. ”Si!” sa jag. Sedan gick jag ut, och när jag kom tillbaka efter två timmar var kranen fixad!

Delvis är detta ett ganska tjusigt ställe. Men det spretar lite, hänger inte riktigt ihop. Ibland hör jag signaturmelodin till Fawlty Towers i huvudet.