Nerjas grottor

Idag har vi varit i Bergakungens sal. Dvs i Nerjas berömda grottor som ligger drygt tre kilometer utanför staden. Dessa grottor är fullkomligt fantastiska och anses vara en av de absolut viktigaste arkeologiska fornlämningarna i hela medelhavsområdet. Allt är inte öppet för allmänheten, och stora delar av det gigantiska grottsystemet är faktiskt ännu outforskat. Men det som går att se är bara ...wow! Helt sanslöst. Enorma jättesalar, vindlande gångar, stalaktiter och stalagmiter, 30 meter högt "i tak" - det är så mäktigt så man blir alldeles andlös. Det går inte ens att föreställa sig.
Man har länge trott att grottorna sträcker sig över ett område på ungefär fem kilometer, men nu finns teorier om att det handlar om en mycket längre sträcka, att det snarare handlar om fem mil.

Grottorna har bildats under ca 5 miljoner år men upptäcktes först på 1950-talet, och det av en ren slump när några pojkar lekte i området och hittade en öppning. I de delar som allmänheten inte har tillträde till att forskarna gjort sensationella fynd av sällsynta djur, bland annat skarabéer och blinda skorpioner!
Jag tänkte lägga ut en bild, men det är ingen idé. Ingen bild kan göra Cuevas de Nerja rättvisa.

Efter det besöket, som fick en extra lyckad dimension när vi fick höra att Åsa i sin ungdom drömde om att bli grottforskare, gjorde vi en avstickare till en liten sömnig by som heter Maro. K. älskar Maro, medan det är lite för dött och stilla där för mig. Vi åt lunch där innan vi åkte tillbaka till Nerja.

Maro är en jättefin by, men med sina 800 invånare är den för liten och stillsam för mig

K. mår ju inte så jättebra, och efter den här späckade dagen är hon väldigt trött och har nog somnat som det verkar. Klockan är 16.30, och jag ska gå ut och handla lite förnödenheter.
Vädret är strålande, och ännu bättre ska det bli!