Utflykt till Almunecar

Idag har  vi varit i Almunecar, en stad som också ligger vid havet, några mil öster om Nerja. Åsa och Eva hyr bil, så det är smidigt och enkelt att ta sig till olika ställen. Kanske inte alltid så enkelt för Åsa som kör, men TomTom underlättar. Otroligt med GPS, jag har aldrig riktigt varit med om det. En röst som självsäkert säger ”efter 400 meter, sväng till vänster”, ”kör igenom rondellen, ta tredje avfarten” och liknande saker. Alltså, vilka uppfinningar det finns.

Almunecar är bra mycket större än Nerja. Inte lika överblickbar. Gatorna är bredare, medelåldern är betydligt lägre, shoppingmöjligheterna typ hundra gånger bättre.

Jag har varit tre gånger tidigare i Almunecar men aldrig känt för den staden. Idag var det lite annorlunda och nu trivdes jag. Mysfaktorn är fortfarande ganska låg, men jag märkte plötsligt att jag tänkte bättre, det kändes liksom större och klarare i huvudet. Låter konstigt kanske, men så var det. Jag tror att en större stad är bättre för min kreativitet.

Vi tillbringade en bra stund på den stora fredagsmarknaden. K. fyndade Spanienbyxor, jag en turkosgrön klocka. Sen åt vi lunch på ett ställe som hade uslast tänkbara mat. Riktigt superdåligt. Och dyrt. Så kan det bli ibland, och i såna lägen vill man kunna spanska för att säga vad man tycker. Man vill också att Gordon Ramsay ska komma dit och få personalen att darra och bryta ihop.

Men vi betalade och gav noll cent i dricks. Gick sedan omkring på olika gator och tittade längtansfullt på alla siestastängda affärer. Egentligen är det helmärkligt att stänga mellan 14-17. Och det var faktiskt mer stängt i Almunecar än i Nerja, trots att staden alltså är betydligt större.

En fin botanisk park fick vi syn på, så där gick vi förstås in. Där fanns inte bara märkliga träd och andra växter utan också fantastiska marmorskulpturer gjorda av konstnärer från Syrien, enligt vad vi listade oss till genom att läsa de spanska skyltarna. Väldigt intressant att vandra omkring där. Massor att titta på.

Spännande marmorhästar

Ner mot havet strosade vi sedan. Hittade små träningsredskap som vi genast tog i bruk.

Efter ett tag var det dags för kaffe, och vi valde ett trevligt litet ställe som ligger liksom på ett litet innertorg, man får en viss Pariskänsla där. Ett ungt svenskt par äger det, och det är en familjär, öppen stämning. K. och jag har varit där förut, senast för tre år sen, och det var precis likadant nu som då.

Efter kaffe och hembakad citronkaka lyckades vi hitta bilen utan minsta problem. Det var lättare att ta sig ut ur stan än in, och sen låg lilla Nerja där så fint och väntade.

En oerhört trevlig och lyckad utflykt var det, trots usel lunch och siestastängt. Kul att få lite nya intryck, att se en annan miljö.

Nu är den stora frågan: Var ska vi äta ikväll?