Nio dagar kvar

Gårdagen var ganska turistig. Lunch med cava, sen åkte Anna och Marlene hem. Vi njöt av sommarvärmen och gick ut på en promenad med målet: Sangria. Det brukar jag tycka är för sött och sliskigt, men i vissa lägen är det förstås hur gott som helst. Sitter man vid havet och solen steker, så okej då...

Efter det hamnade vi på en fotbollspub och såg hur Liverpool med nöd och näppe vann över Cardiff i en cupfinal.

Det var nästan lika varmt ute idag. Men temat var mer seriöst: Jobb och räkningar. Och handlande.
För sista gången säger jag: ALDRIG ska jag handla på Mercadona under icke-siestatid! Det är så trångt och kaotiskt och spanjorerna handlar som om det var deras sista måltid. Vrålfyllda vagnar och som sagt trångt. Och liksom tjattrigt och buffligt. Hu! Jag skulle bara ha vatten, bacon och chokladkaka,  och tack och lov hittade jag en kö som gick hyfsat fort.

Vi gjorde mat hemma ikväll för att spara pengar. Det finns en liten bänkugn och den blir väldigt varm. När jag gräddade min rättikegratäng rykte det lite grann rakt ut i rummet (annan ugnsventilation finns ju inte), och det pep nånstans. En kort sekund bara men "där gick brandlarmet", sa K. Och efter några minuter plingade det på dörrklockan och hotellmanagern stod där.
"Are you cooking?"
"Yes."
"No fire then?"
"No."
"Very good. Have a nice evening."
Och så gick han. "Oj, vilken snygging," sa K.
Bra att dom har koll i alla fall.

Det här är ju den sista hela veckan här. Nio dagar kvar. Jag fattar fortfarande inte hur tiden kan gå så fort!
Vi har börjat kolla på boenden inför nästa år.