Indiskt

K., oroligt: "Bränner det?"
Jag: "Va?! Hur då?"
K: "I munnen. Bränner det?"
Jag: "??? Det är klart att det inte gör!"
Då var ändå middagen avslutad för en halvtimme sen.

Vi har alltså varit på indisk restaurang med Eva och Åsa. Jag var den enda i sällskapet som beställde en rätt som var märkt med chilifrukter, två stycken närmare bestämt. Starkt. Superstarkt. På ett bra sätt. Men K. är lite rädd för stark mat, hon tror att den gör fysiskt ont. Jag däremot älskar hettan och känslan när det liksom biter till.
Vi går nog till Jaipur åtminstone en gång till innan vi åker hem.

När vi hade betalat frågade servitrisen om vi ville ha brandy, eller vodka caramel. On the house. Efter viss tvekan sa vi att okej då, en vodka caramel kan vill väl pröva. Gigantiska konjakskupor kom in, med minst en deciliter i varje. Oj, vad är nu detta, tänkte vi. Nåt slags skräpsprit? Och så var den jättegod! Mild men inte för söt, svag men inte mesig. Smakade som creme caramel, som råkar vara K:s favoritefterrätt. Vi vill köpa sån och ta hem.

Och K. mår bättre och bättre. Det verkar lovande.