Stan vaknar på ett annat sätt, och hittills okända ställen slår upp dörrarna.
K. och jag började dagen med att gå en ytterst liten promenad till Playa del Salon. Den lilla stranden ligger precis nedanför hotellet, man kommer dit via en smal, stenlagd och brant backe. Vi har sett folk som går längs strandbrynet där, bara enstaka personer, och vi har också sett och hört mopeder som knattrar upp och ner. Usch, har jag tänkt (om mopederna), men nu inser jag att det bor folk där nere. Och dom använder moped för att ta sig upp och ner. Helt amazing, det finns några små konstiga hus på denna lilla playa, som stenskjul ungefär fast med paraboler på taken.
Dessutom finns några primitiva omklädningshytter, toaletter och en stängd glasskiosk. Och ett hus insprängt i berget som hade en skylt med "La Cueva" och som kanske har varit/är (under högsäsong) en servering av nåt slag.
Det var fantastiskt härligt att gå där nere. Luften var ren, det kändes som att vara vid havet i Sverige, på ett positivt sätt. Någon enstaka engelsk kvinna satt vid en mur och läste, en ung spansk familj lekte tyst med sitt lilla barn, det var en väldigt speciell, nästan andlig atmosfär. Och, som sagt, det luktade gott. Och det var både vackert och varmt.
Vi stornjöt.
När man tittade åt andra håller såg man bland annat kyrkan och vårt hotell.
En härlig början på dagen!
Och den fortsatte i samma stil. Anna och Marlene åkte hem idag och kom upp och hälsade på innan. Vi åt lunch och myste på terrassen. K. och jag tänkte att usch vad hemskt det är med blotta tanken på att åka hem till vintern. Solen stekte, och...nej, vinter vill vi aldrig ha. Verkligen aldrig.
Men tiden går väldigt fort nu, rentav skrämmande fort.
1 kommentar:
-18 grader i morse...ingen lek minsann. Jag har försökt maila till dig två gånger men efter ca ett dygn får jag svar att din server varit nere för länge. Skumt! Ni verkar verkligen ha det kanonbra och jag hoppas tiden släpar sig fram de här sista veckorna på er semester.
Skicka en kommentar