Jag har ett horoskop att färdigställa, och för övrigt är det lugnt. Ska ev. gå ut och träffa kompisen I. ikväll, ta en öl i all enkelhet, men vi har inte bestämt något definitivt.
Lite läsning kanske det blir framåt eftermiddagen. Älskade K. var på väg att gå till Återbruket med några stora tjocka böcker som hon har fått men aldrig tittat i och inte känner sig lockad av. När jag såg att det var Fröknarna von Pahlen, Agnes von Krusenstiernas klassiska romansvit, norpade jag dem genast. Tänkte att det var så länge sedan jag läste dem, så det kan vara kul att göra det igen. Nu när jag har börjat inser jag att jag överhuvudtaget inte har läst Fröknarna von Pahlen, aldrig någon gång. Kanske att jag bläddrade i någon av böckerna när jag var i 20-årsåldern, men det finns absolut ingenting jag känner igen.
Riktiga tegelstenar är det, dom sju romanerna är samlade i två volymer på 760 resp. 830 sidor. Passar mig perfekt!
Jag finner ett ganska stort nöje i läsningen av detta omdiskuterade verk. Gillar även det ålderdomliga språket, det är mycket vi foro och vi voro och vi gingo. Det är väl ovanligt numera, att språket inte är ett dugg moderniserat? Jag tycker att det på något sätt blir lättare att leva sig in i den tiden (böckerna utkom första gången 1930-35 men utspelar sig på 1910-talet), att förstå tankar och beteenden, när man läser på originalspråket, för det är precis det det handlar om. Originalspråket. Fast det är svenska så är det väldigt annorlunda.
2 kommentarer:
Å vilken tur att du räddade fröknarna!!!!
Ja, verkligen. Och jag har läsning som räcker i ett par veckor.
Skicka en kommentar