Sen var det då dags för min planerade lilla söndagspromenad. Liten är just vad den blev, för det var så skrämmande halt så jag fick nästan ont i magen. Det är inte alls kul när man måste gå med försiktiga myrsteg och titta ner i marken hela tiden för att inte slå ihjäl sig. Detta trots broddar. Men när en trottoar ser ut så här, då är det liksom bara att ge upp.
Och den här gångvägen var också en rysare:
Nej, skönt att komma hem. Att öppna dörren och det är varmt, ljust och luktar inte sopor.
Och nu ska jag dricka te och sen jobba. Eftersom jag har ett uppdrag som måste vara klart tills imorgon, så kommer det att gå bra.
2 kommentarer:
Vilken mysfarbror! Såna grannar finns det gott om - hemma hos min mamma. Här i stan och även i Himlen hälsar grannarna inte ens. En del har väl sina skäl till att inte gilla mig dårå, men hälsa hör till hyfs, tycker jag. Trevliga farbröder som är pratsugna hör till guldkanterna i tillvaron! :D
Fint ni har hemma!
Att inte hälsa är riktigt dåligt. Där vi bor verkar alla väldigt snälla, och dom flesta hälsar även om det på sätt och vis är anonymt och vi inte känner varandra.
Och tack. Ja, K:s tavlor lyfter dom flesta miljöer..:-)
Skicka en kommentar