Gamla mynt och goda apelsiner

Nån gång på 70-talet fick jag för mig att jag skulle börja samla på mynt. Jag köpte några jubileumsmynt och några äldre tvåkronor i bra skick, men det blev inte så mycket mer. En del gamla enkronor sparade jag också. Nu när jag har börjat städa och sortera öppnade jag den gamla myntlådan och gick igenom den. Kul! Ett riktigt gammalt mynt har jag, men det är inte värt särskilt mycket. Ändå, det är från 1758, med Adolf Fredriks monogram på baksidan. Historiens vingslag susar och viner... Det är lite häftigt att tänka sig hur den här till formatet stora ettöringen har cirkulerat för drygt 250 år sedan. Hur många människor har tummat på den, vad fick man för pengen då...det är fascinerande.

i övrigt har jag mest en- två- och femkronor med hyfsat hög silverhalt. Silvervärdet är alltså större än samlarvärdet i de flesta fall. Allt som allt borde det vara värt några tusenlappar, så jag tänker sälja alltihop. Det har bara legat i en låda i flera decennier, och vem vet, det kanske aldrig blir värt mer än så här. Jag har aldrig ens tänkt på dom här pengarna, så det är ju som att hitta en liten skatt..:-)

En helt annan sak: Apelsiner. Det är svårt att hitta riktigt goda apelsiner. Ofta är dom torra, ofta har dom en obehaglig metallisk bismak, eller som jag tror: en bekämpningsmedelbismak. Men idag köpte jag tre ekologiska apelsiner på Kvarnen. Dyra men goda. Suveränt goda rentav, saftiga, söta, rena i smaken. Som dom smakar när man köper dom i Spanien. Så nu vill jag aldrig mer köpa "vanliga" fulapelsiner.