Ett färgfreak

Minsann, det är vår i luften! Tre plusgrader och ett helt annat ljus, och så skönt det känns! Nu ska det förstås komma en massa minus redan om någon dag, men i alla fall - nu har man fått en föraning om mildväder och sol, och det är väldigt uppmuntrande.

Färgbehandlingen var lika mysig som förra gången. Men det känns kort med tio minuter. Det hinner knappt börja så är det slut. Tio minuter räcker enligt dom som utför behandlingen, om man håller på längre kan det bli för starka effekter. Hm... Får se vad det blir för effekter överhuvudtaget. Hur som helst känns det som att sluka i sig energi, som att både hjärnan och kroppen verkligen vill bada i och bli ett med dom intensiva färgerna.

Jag är ett färgfreak på många sätt. En svartvägrare Skulle till exempel aldrig någonsin sätta på mig en svart tröja eller jacka. (Byxor går bra.) En gång såg jag Robert Broberg på en flygplats. Han hade illgul skjorta, knallröda byxor och så sin vrålblåa gitarr, och jag tänkte "ja, det är så där man ska se ut." Nu gör jag nästan det, fast bara på somrarna och minus gitarren.

Nu såg jag att det har varit ett terrordåd i Moskva. Det känns tungt i själen. Jag blir verkligen bedrövad, alla färger till trots.