Nej, nu är det kallare igen. Då går jag inte ut, det får vara nog nu med dubbla vantar och allmänt påbyltande! Så det blir förmodligen ingen stereoexpedition idag.
För övrigt fick jag väl ganska rätt i mina funderingar om efterspelet till det misslyckade terrordådet före jul. Som jag trodde: Snacket efteråt handlade först om att det nog var en ensam galning, och vi (det svenska samhället) har ansvar för att människor känner sig så alienerade så de vill ta livet av andra och sig själva. Bortförklaringar och "förståelse".
Sedan har det blivit ganska tydligt att det finns fler ensamma galningar, en stor grupp faktiskt, så "ensamma" är inte ordet. Ja, då är det en isolerad grupp av vilseförda, frustrerade unga män, blott 200 i Sverige tror man. Som hålls i schack av de kloka, berömvärda imamerna. (Med viss assistans av SÄPO kanske?) Så där har vi det, som jag skrev i mitt inlägg om Framflyttade positioner. Dom skriftlärde får mer plats, mer beröm, mer acceptans. För att dom inte uppmanar till terrordåd. Som att det skulle vara en möjlighet ens! (Och trots att terrorister ofta söker sig till och rekryteras i kretser runt moskéerna, hos en religiös hard-core-kärna.) Och igen, det extremkonservativa prästerskapet med sina medeltida åsikter om bland annat homosexualitet får en accepterad, rentav lite upphöjd plats i debatten. Som inga präster (med liknande åsikter) från andra samfund någonsin skulle få.
Undrar hur det egentligen känns för alla sekulära muslimer, dom som har flytt hit just för att slippa religionens järngrepp.
I alla fall, nu har ett antal planerade terrordåd, i bland annat Danmark, Engand och Holland, avslöjats och avvärjts av säkerhetspolisen. Är faran över för den här gången?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar