Jag fick ett ryck och har nu äntligen handdiskat diverse ömtåliga glas och annat som legat i diskhon skrämmande länge. Försökte sedan få diskbänken fin, men det är svårt. Fläckar och matthet sitter kvar hur jag än torkar och putsar. Vi har nåt slags eklaminat, väldigt inne och poppis tydligen. Jag skulle mycket hellre ha en vanlig, gammaldags, praktisk rostfri bänk. Nu är det plötsligt fult, ingen vill ha det längre. Däremot tycker folk att rostfria "vitvaror" är höjden av köksestetik. Det tycker inte jag.
Hur som helst, jag har undrat om det finns nåt särskilt knep för att rengöra och underhålla laminatskivor. Det kan ju vara dags att reda på det så här efter fem år... Googlade förstås och kom till en sajt som verkade utförlig och seriös. Och med väldigt fackbetonat språk, tyckte jag först, rentav svårförståeligt. Men så krångligt dom skriver, jag fattar ju inte vad dom menar, tänkte jag för mig själv. Så kom jag till slutet av beskrivningen, och där stod det att laminat är "ett billigt alternativ till naturkatastrofer och andra bänkskivan val." Då fattade jag äntligen att något var...liksom fel. Maskinöversättning! Kul!
Ibland när jag behöver ett gott skratt går jag in på den väldigt roliga sajten avigsidan.com Där finns mycket smått och gott, förutom maskinöversättningar kan man roa sig med särskrivningar, misslyckade tidningsrubriker och allt möjligt. Jag höll på att skratta halvt ihjäl mig åt deras uppdatering den 9 dec. Kolla den om tomtens renar...:-D
1 kommentar:
Beror ju på vilken sort man har. Jag har granitlaminat (!), svartgrå, och den är faktiskt skitfin fortfarande efter x antal år. På en del av golven har jag dessutom lagt furulaminat. Furu är ju extremt mjukt trä, men även detta har hållit. Så olika det kan vara!
/Husmors-Snickaren
Skicka en kommentar