onsdag 29 december 2010

Jurister och rättvisa, en svår kombination

Ofta, alldeles för ofta, blir jag förbluffad/arg/uppgiven när jag läser hur domstolar agerar. Nu har en kvinna blivit dömd till sex månaders fängelse för att hon försvarade sig mot sin misshandlande man. Mannen misshandlade henne alltså, hotade att döda henne och hindrade henne från att fly därifrån, och i panik (får man anta) tog hon en kökskniv och skadade honom. Det var ingen allvarlig skada, och när hon upptäckte att mannen blödde plåstrade hon om honom och ringde sedan ambulans för säkerhets skull.
I tingsrätten blev kvinnan frikänd, eftersom hon själv bar tydliga spår (rodnader och blödningar) efter misshandel, men hovrätten ansåg att hon använt mer våld än nöden krävde. Och dömde henne till fängelse, eftersom maken "inte var i färd med att slå ihjäl henne" och hon borde ha insett att han kunde bli skadad! Hur sjukt är det? Hur ska en kvinna kunna avväga exakt det våld som behövs för att avvärja hot från en man? Hon kan ju inte direkt ta tag i hans händer och stoppa slagen...
Den grad av rationalitet och exakt avvägt handlande i nödsituationer som krävs av våldsoffer är helt absurd.
Tänk att vi inte har kommit längre.
Sex månaders fängelse, det fick en ung kille som helt oprovocerat sparkade ihjäl en person för ett par år sedan. Det som den här kvinnan har gjort är tydligen likvärdigt...
Jag undrar om mannen fick något straff för den misshandel som orsakade hela förloppet. Av någon anledning tror jag inte det.

Inga kommentarer: