söndag 19 december 2010

Framflyttade positioner

Det finns väl ingen som tror att alla muslimer är terrorister? Att muslimen som jobbar i Pressbyrån, som kör taxi, är tandläkare, har en kemtvätt, är musiker, jobbar på äldreboendet, som...gör allt möjligt och lever sitt liv som alla andra, att alla dessa är terrorister?? Så urbota korkad är väl ingen.
Men varje gång ett islamistiskt bombdåd sker, är det detta som en stor del av debatten efteråt handlar om:  "Alla muslimer är inte terrorister."
Men herregud, vilken intellektuell förolämpning!

Jag blir betänksam när jag ser hur prästerskapet, imamerna, får mer plats i det offentliga sammanhanget för varje terrordåd som sker. Dom vanliga muslimer som jobbar och lever som de flesta andra blir i media representerade av ortodoxa bokstavstroende män, företrädare för värderingar som borde göra människor överallt mörkrädda.
Det finns en svensk imam, han hette Leif innan han konverterade, bytte namn och blev imam. Han får ofta sitta i TV med sitt lilla belåtna småleende och behandlas som en stor auktoritet.

Jag såg en gång en intervju med honom, i ett livsåskådningsprogam. Där uttalade han bland annat sin åsikt att homosexualitet är ett brott som bör förbjudas och straffas. Reportern undrade hur han i så fall tyckte att det skulle straffas, men det ville han inte gå in på. Nänä.. Jag kan tänka mig att det i varje fall inte handlade om skyddstillsyn och böter...
Samma man har även uttryckt att det är tveksamt huruvida kvinnor bör tillåtas att ha ett socialt liv utanför hemmet. "Om mannen säger nej, så är det nej."

OK. Homosexualitet är ett brott och bör straffas. Det är tveksamt huruvida kvinnor bör ha rätt till ett socialt liv utanför hemmet.

Skulle någon, inom vilken annan grupp som helst, kunna hysa sådana åsikter och ändå åtnjuta respekt i offentliga sammanhang, ha bibehållen trovärdighet? Skulle inte tro det.

Om en präst inom svenska kyrkan skulle säga något liknande skulle upprördheten vara enorm. Folk skulle begära utträde ur kyrkan på löpande band, journalisterna skulle gå i taket, biskopen skulle uttala sig, nidvisor skulle skrivas...

Om en frikyrkopastor, säg Ulf Ekman från Livets Ord, skulle säga något liknande...ja hjälp vilken mediastorm det skulle bli. Kalla fakta, Uppdrag granskning och Agenda skulle ägna helkvällar åt skandalen. Avhoppare skulle träda fram, församlingen skulle omedelbart sektförklaras och röster om förbud skulle höjas.

Om en företrädare för Kristdemokaterna skulle säga något liknande...oj. Han skulle omedelbart bli utsparkad ur partiet, hans politiska karriär skulle vara stendöd. Och förstås, det skulle bli krigsrubriker, inslag i Kalla fakta etc. Statsministern skulle uttala sig i starkt fördömande ordalag, hela KD skulle vrida sig som maskar, partiet skulle synas och granskas ner till minsta gräsrot, tiden som riksdagsparti var definitivt över.

Men före detta Leif Karlsson, numera imamen Abd el Haqq Kielan, sitter med sitt nöjda småleende i TV-sofforna, behandlas med största respekt, utfrågas som en auktoritet, bidrar till att kraftigt flytta fram ett extremt konservativt prästerskaps positioner. Ingen säger något. Ingen ifrågasätter.

Jag fattar det inte.

Inga kommentarer: