Jag är så pass gammal så jag har haft välskrivning i skolan, åtminstone dom första åren. Då handlade det alltså inte om att uttrycka sig väl, utan om att skriva snyggt. Dock skulle sådan undervisning ha behövs mycket längre, för redan i dom tidiga tonåren började min handstil se ut som "hopvispade trådar" som en kompis uttryckte det.
Äldre människor, alltså 70+, skriver jättefint; vackra, regelbundna, omsorgsfullt formade bostäver. Påminner om ett hantverk nästan, det finns liksom kärlek och kunnande i det fysiska skrivandet.
Nyss försökte jag mig själv på lite välskrivning, försökte återknyta till dom gamla folkskolekunskaperna. Det kändes inte alls dumt, framför allt är det en intressant upplevelse att skriva så långsamt som man då måste.
Anledningen till mitt försök var att jag hade totalt kört fast i mitt skissande av ett årshoroskop till tidningen VLT. För att roa mig med något började jag imitera en "gammal" handstil. Och det häftiga var att allting lossnade när jag tog mig tid med själva bokstäverna. Orden började flyta igen. Oväntat. Kul knep, jag ska testa det fler gånger.
1 kommentar:
Men va häftigt! :D Själv hoppade jag över klass två i småskolan och det var där man lärde sig skrivstil och hade välskrivning - jag skriver som en kratta och är SÅ TACKSAM att min tillvaro är så datoriserad idag som den är...
Skicka en kommentar